| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMSTÖRTA om3~stör2ta l. -œr2t-, v. -ade (Berch Hush. 61 (1747: omstörtade, p. pf. pl.)) ((†) pr. ind. sg. -er SalOrdspr. 10: 3 (öv. 1536), Nicander Syr. 15 (1759: omstörtes, pass.); ipf. -störte Psalt. 46: 3 (öv. 1536: vmstyrte, ipf. konj.), 1Mos. 19: 25 (Bib. 1541), UVTF 12: 80 (1875); sup. -stört Syr. 3: 26 (öv. 1536); p. pf. -stört Hes. 38: 20 (Bib. 1541), Fischerström 1: 429 (1779), Möller (1807); se för övr. STÖRTA). vbalsbst. -ANDE, -NING, -ARE (i bet. II 2 d, Atterbom Minn. 560 (1819), Almquist VärldH 8: 632 (1938)).
— jfr STÖRTA OM.
I. (numera föga br.) intr.: störta omkull; falla omkull; störta samman; äv. i bild; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. Therföre fructe wij oss intit om än iorden vmstyrte, och bergen mitt vthi haffuet fore. Psalt. 46: 3 (öv. 1536; Bib. 1541: om än werlden förginges; Bib. 1917: om än jorden omvälvdes). Thär .. (jordbävning) hoos någhen Stadh skeer, moste then samma Stadhen omstörta. Lælius Bünting Res. 2: 71 (1588). Kronor och throner omstörta med brak. Kullberg Dikt. 80 (1850). (†) Då Ladugården (på grund av jordskred) redan war i omstörtningen (dvs. höll på att falla omkull). Hiärne 2Anl. 164 (1706).
II. tr.
1) (numera knappast br.; se dock a) slå l. kasta omkull (ngn l. ngt); vända (ngt) upp o. ned; bryta ned (ngt), lägga (ngt) i ruiner; äv.: våldsamt ändra (ngts) läge l. lägeförhållandena inom (ngt) l. kasta (ett antal föremål) huller om buller; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a, 5. Berghen skola omstört warda, och weggiar och alla mwrar nedherfalla. Hes. 38: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: bergen skola slås ned). Endoch Harnesk och Pantzer, icke förmå affwäria Feltslanger, Chartuner eller andra groffwa Stycker, Vthan the omstörta bådhe Man och Häst, medh stoor Häfftighet, til marckenne. L. Paulinus Gothus Pest. 72 b (1623). (Vågen) kom med sådan häftighet, at den i et ögnableck omstörtade båten. DeFoë RobCr. 46 (1752). Balen slutades .. kl. 12 på det sätt, att den ena fröken tillställarinnan omstörtades under en vals. Hjärne DagDrabbn. 388 (i handl. fr. 1809). Ej djupt under jordytan påträffades (i gånggriften) spridda, omstörtade och stympade mennisko- och djurben, utan all ordning. AntT 3: 114 (1870). Den omständigheten, att leptænakalken är så omstörtad, har i sin mån vållat, att (osv.). SvGeolU C 57: 33 (1883). — särsk.
a) med avs. på tron l. altare; numera bl. (i högre stil, fullt br.) i bild, med orden tron o. altare symboliserande konungamakt resp. kyrka; jfr 2 d. Theras altare skalt tu omstörtta. 2Mos. 34: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: bryta ned). PH 15: 437 (1793). (Girondisterna) ville .. ett utländskt krig, i den förhoppning att ett dylikt skulle .. gifva dem tillfälle att omstörta tronen. Pallin NTidH 180 (1878).
b) (†) övergående i bet.: störta (ngt) ned (i ngt); anträffat bl. i bild; jfr 2 a. Vthi Sodoma och the andra städher, hwilka Gudh medh eeld och swaffuel omstörte j affgrunden. LPetri 3Sänd. C 1 a (1566).
2) bildl.: bringa (ngn l. ngt) på fall, tillintetgöra l. grundligt ändra (ngt) o. d.; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a, 7.
a) (numera bl. ngn gg i bibeln) bringa (ngn l. ngt) på fall i fysiskt avseende, fysiskt tillintetgöra l. förgöra l. fördärva l. ödelägga (ngn l. ngt). (Gud) omstörte the städher (Sodom och Gomorra), alla then engden, och alla the som j städherna boodde, och alt thet på landena wext war. 1Mos. 19: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: omstörtade dessa städer med hela Slätten). När han (dvs. Gud) thet (dvs. rägnet) slepper lööst han hela Land umstörter. Spegel GW 77 (1685).
b) (†) bringa (ngn) på fall l. komma (ngn) att vackla i andligt l. sedligt l. ekonomiskt avseende o. d.; bringa olycka över (ngn); oskadliggöra (ngn). At intet ondt skal omstörta migh, ee huru stoort thet ock är. Psalt. 62: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: jag skall ej mycket vackla). Ty then som vtan fruchtan är, han kan intet behagas Gudi, och hans egit sielffzwold skal vmstörta honom. Muræus Arndt 2: 115 (1648). Det (gör) altsintet til saken, när man anser Hushållnings värket i hela sin vidd, at några oordentligheter förelöpa, några inbyggare varda uti sin välmåga omstörtade, och så vidare, om (osv.). Berch Hush. 61 (1747). Borg Luther 2: 613 (1753).
c) (†) i p. pf.: bestört, förskräckt, uppskakad. The .. wordo häpne och vmstörte. Psalt. 48: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: de förskräcktes).
d) med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt (ofta samhällsordning l. i samhället bestående sociala l. ekonomiska förhållanden o. d.): bringa på fall, kullkasta; upphäva; grundligt ändra; revolutionera; ofta i p. pr. i adjektivisk anv. l. ss. vbalsbst. Omstörtande idéer. När .. tu haller tich widh thz ordhet, så är thz så wist och fast, at intit creatur kan thz vmstörta. OPetri 1Post. 42 b (1528). (De polska ständerna må) icke anwenda sitt godz och alt thet the kärt hafwa, til at vmstörta Lagh och Rätt. Chesnecopherus Skäl Ss 1 a (i handl. fr. 1596). Men antingen Konungen haft detta eller andra förslag, omstörte likväl Konungens död alt samman. Lagerbring 1Hist. 4: 399 (1783). Kommunisterna .. förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Höglund Marx o. Engels KommunManif. 70 (1919). — jfr SAMHÄLLS-OMSTÖRTANDE, p. adj., SAMHÄLLS-OMSTÖRTARE.
3) (i fackspr.) med avs. på innehållet i en säck o. d. (som för ändamålet vändes upp o. ned): störta l. hälla ned (i en annan säck o. d.); jfr OM, prep. o. adv. III 4 b. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 9. (Utländskt frö må) utlämnas till införsel, därest på emottagarens bekostnad .. varan omstörtats i säckar, märkta (med orden ”utländskt frö”). Därs. 1909, nr 8, s. 1.
-LUST l. -LUSTA. SvT 1852, nr 185, s. 2 (: omstörtningslusta). En klandervärd omstörtningslust. Verd. 1884, s. 124. —
-PARTI. Lundegård Prins. 111 (1889). (Tyske kejsaren hade i ett tal 1894 manat) sitt folk till kamp för religion, sedlighet och ordning mot omstörtningspartierna. Almquist VärldH 8: 416 (1938). —
Spalt O 880 band 19, 1950