| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(III 4 a, 7) OMSVING, n. [sannol. efter d. omsving; jfr t. umschwung] plötslig förändring (i ngt), omsvängning, omslag. Sturzen-Becker 1: 97 (1861). Det omsving i Carl Gustafs krigspolitik, som ledde till Roskildefreden. PT 1908, nr 47 A, s. 2. —
OMSVINGA. (†)
1) till I 1, 2 a: flyga omkring (ngt). Jag vet hvar de vingade syner bo, / som nattliga bädden omsvinga. Arnell Moore LR 2: 86 (1830).
2) till III 2 a: svänga (ngt) runt; bringa (ngt) att gå runt; försätta (ngt) i (virvlande) rörelse; äv. intr.: svänga runt; äv. refl.; äv. bildl.; jfr omsvänga 1. Lijka som Hiulet fort omswinger, / Wårt Lijff från osz medh hast affspringer. Dalius Valet. C 8 b (1681). I vattnet arbetande hvirflar, som vattnet i siön (Vättern) ej allenast omsvinga .. uthan ock starka upsprutningar .. giöra. Tiselius Vätter 1: 62 (1723). Salvius BrudGrafskr. 6 (1732, 1757). Hur snabbt har tidens hjul, med ökadt dån, / Omsvingat sig se’n dess! Atterbom Lyr. 2: 139 (1839).
3) till III 2 a, b, i fråga om dans, intr.: svänga om; jfr omsvänga 2. Han kände sig icke kunna se Abelina i valsen omsvinga i en annans armar. Zedritz 3: 108 (1855). Därs. 105.
4) till III 4 a: ändra riktning; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr omsvänga 3 b. Som en röök wårt Lijff thet är, / Kan och snart omswinga. Forsius Spec. C 4 b (1620). —
OMSVÄNGA, -ning.
1) till III 2 a: bringa (ngt) att svänga runt l. att rotera; äv. intr.: svänga runt, rotera. Murberg FörslSAOB (1791). Jordens omsvängning (rotation) drifver vattnen under äqvatorn vester ut. Roth 1Geogr. 12 (1884). Mjölken (fylles) på små glasrör, som insättas i mjölkcentrifugen och omsvängas under viss tid. 2NF 18: 752 (1912). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om varv i en kretsformig rörelse, omlopp. Palmblad LbGeogr. 8 (1835). (Centrifugen) består af en stark jerncylinder, som med en hastighet af 800 à 1000 omsvängningar i minuten, rör sig kring en upprättstående axel. Grotenfelt Mejerih. 75 (1881).
2) till III 2 a, b, i fråga om dans: svänga om (med ngn); äv. tr.; numera nästan bl. ss. vbalsbst. Dhe unga Sällar warda .. aff Kiärleck till skiöne Damors artige omswängiande (i dansen) uptände. Fernander Theatr. 339 (1695). Prostmamsellen uppbjöd sin fästman, och ”den vällärde” omsvängde med sin trolofvade så väldeliga, att (osv.). Zedritz 2: 97 (1857). Sannolikt har redan medeltiden känt till en häftig sprungen dans med omsvängningar på stället. Norlind SvFolkl. 358 (1911).
3) till III 4 a: svänga l. vända (ngt) i annan riktning l. åt annat håll; ss. vbalsbst. -ning äv. (i sht i b) med intr. bet. HFinlÖ 1: 431 (1730). (Kärran) stod omsvängd nu och hade häst för redet. Runeberg 5: 84 (1860). Föraren gaf .. ej akt på att bron var omsvängd. PT 1910, nr 220 A, s. 2. särsk.
a) (†) i bild, i uttr. omsvänga sina vapen, vända sina vapen (mot ngn l. åt visst håll). Der effter omswängde .. (Cæsar) sine Sägersamme Wapn emot Pharnacem (,) Konungen i Ponto. Dryselius Monarchsp. 142 (1691). Dens. Måne 70 (1694).
b) bildl.; särsk. ss. vbalsbst. -ning, förvandling, omslag, omkastning o. d. Vasenius Top. 3: 235 (i handl. fr. 1844). För Tyskland bör den .. vara en betecknande företeelse — denna hastiga omsvängning i opinionen hos ett förut .. vänligt .. folk. Forssell Stud. 1: 332 (1870, 1875). Den stund, då en omsvängning synes inträda i en stor kraftmätning .. är alltid kritisk. GHT 1942, nr 277, s. 6. jfr konjunktur-omsvängning. —
(III 7) OMSVÄRJA. (†) på nytt l. upprepade ggr svärja (trohetsed). Vi då, i mild förkjusning sänkte, / Omsvuro aldrig bruten tro. Stagnelius 1: 135 (c. 1815). FinBiogrHb. 979 (1898). —
OMSVÄRMA.
1) till I 1: hopvis l. i stora skaror röra sig omkring l. omgiva (ngn l. ngt). Så amazoners flock i brokig vapenskrud, / Pentesileas vagn och Hippolits omsvärmar. Wallin Vitt. 2: 289 (1805). En natt då fyrtornet omsvärmats av flyttfåglar. Rosenius SvFågl. 3: 59 (1927). särsk. om beundrare som i mängd omge l. uppvakta en kvinna. Wetterbergh Selln. 317 (1853). Hon lär ha varit mycket omsvärmad. Linder Tid. 193 (1924).
2) (†) till III 2 b (γ β’): svärma l. stryka omkring (ngnstädes); (för festande) göra besök (på olika krogar o. d.). Schroderus Albert. 3—4: 223 (1638). Någre omswärmande Marodebröder. RelCur. 207 (1682). Efter långt omsvärmande på alla krogar, kom han hem. Murberg FörslSAOB (1791). Tegnér (WB) 3: 89 (1820). —
OMSVÄVA, v.
1) (numera bl. i poesi l. vitter stil) till I 1: kringsväva (ngn l. ngt); äv. oeg. o. bildl. Rinman JärnH 959 (1782). Hemskt och öfvergifvet låg det gamla huset, omsväfvadt af sina dystra, blodfläckade minnen. Roos Helgsm. 2: 130 (1896). (Sagan måtte) ha omvärvt stället, som ett moln omsvävar en bergstopp. Lagerlöf Saga 8 (1908). jfr skägg-omsvävad.
2) (†) till III 2 b: (svävande) röra sig hit o. dit (inom ett område); flacka omkring, ströva omkring; äv. oeg. o. bildl. The omswäfwande heerdar som ömsa beeten, föra sina herdekoyor omkring på Kärror. Schroderus Comenius 411 (1639). Medelst sådant femåhra omsväfvande i Tyskland, voro alle then tiden namnkunnige lärde Män Sal. Herr Professoren (Nicolaus Norby) fullnoga bekante. Lange Norby 55 (1742). Tänkesättet i de kretsar, der han såsom ung omsväfvade, var icke det allvarsamma. BL 12: 197 (1846). särsk. i fråga om tal l. skrift l. tankevärksamhet o. d.: sväva ut, vara (alltför) omständlig, icke gå rakt på sak o. d. (Den rättssökande skall) vthan något widlyfftigt Omswäfwande, sielfwe Sakens Grund kortteligen tilkänna gifwa. SthmStadsord. 1: 63 (1637). Efter långt omsväfvande kom han till hufvudsaken. Murberg FörslSAOB (1791). —
1) till I 1: sy runt omkring (ngt), kringsy (ngt); överkläda (ngt) med tråd o. d.; äv. i förb. med prep. med, dels: sy runt omkring (ngt) med (visst slags styng), dels: förse (ngt) med (ett hölje som sys ihop omkring det). Biileggiar (dvs. servetter) om sydde på allesiidor medt huit oppensöm. GripshInvent. 1553. Balarna (av pappersmassa) sammanhållas med järntråd och omsys med juteväf. SkogsvT 1908, s. 551. (Det) är .. tillräckligt att använda .. omsydda — överklädda — hyskor. Sömnadsb. 424 (1915).
2) till III 7: gm syende ändra l. göra om (ngt). VRP 1717, s. 223. Min klänning var .. omsydd av min mammas. HågkLivsintr. 7: 112 (1926). —
(I 12, III 10) OMSYN eftersyn, tillsyn, översyn. SDS 1900, nr 234, s. 2. Åren 1928—31 var den gamla stråkvägen åter föremål för en grundlig omsyn. Ymer 1936, s. 157. —
(I 12, III 10) OMSYTE, n. (om- 1527. vm- 1527) [till syta, vårda, sköta] (†) omsorg. Thet omak twngha och omsythe som prosterijt tilhörer. G1R 4: 298 (1527). Thet omack och vmsyte j haffue hafft för hennes .. vælfærd. Därs. 359. —
(III 7) OMSÅ, -ende, -ning (Murberg FörslSAOB (1791) osv.) lant. beså (jordstycke, där tidigare sådd misslyckats) på nytt. Schultze Ordb. 4007 (c. 1755). SvD(A) 1917, nr 125, s. 6. —
OMSÄGA, -else (numera föga br., Kellgren 3: 263 (c. 1780), Frey 1843, s. 81), -ning. (-säj- 1786 (: Omsäjelse) —1807 (: Omsäjning))
1) (†) till I 21: tala om (ngt) med (ngn), ge (ngn) upplysning om (ngt). Thettleif red sin wäg, alt fort til des han kom i den skogen honom war omsagt. Peringskiöld Wilk. 173 (1715).
2) till III 7: i tal l. skrift framställa (ngt) på nytt l. upprepade gånger; säga om (ngt); upprepa (ngt); vanl. ss. vbalsbst. -ning (ofta konkretare). Bergklint Vitt. 272 (1779). Den fullständiga tautologien (den verbala omsägningen) kan vara estetiskt verksam, men blir ofta tröttande. Wrangel Dikten 113 (1912). —
(I 25) OMSÄMJA, v. o. OMSÄMJAS, v. dep. (om- 1642—1668. vm- 1592. -sæmiæ, intr. pr. ind. pl. 1592. -sämjas (-sem-, -ias), dep. inf. o. pr. ind. pl. 1642—1668) [fsv. umsämia] (†) komma överens l. enas om ngt. Ingenn skal vndandölia sith godz vthann sælia thet på en skæligh winningh, såsom köperen och sælieren vmsæmiæ. 3SthmTb. 1: 82 (1592). Annerstedt UUH Bih. 2: 111 (i handl. fr. 1668). —
OMSÄNDER, se om, prep. o. adv. I 39.
Spalt O 886 band 19, 1950