| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OMÖNSTRAD, p. adj.2 (numera bl. mera tillf.) icke mönstrad (se mönstra, v.2 1—3); särsk. (förr) motsv. mönstra, v.2 1 a. Omönstrad tropp. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (†): som icke (strängt) nagelfarits; omästrad; jfr mönstra, v.2 2 b. Giöre hwar sitt och låte en annars blij omönstrat. Törning 44 (1677). Murberg FörslSAOB (1791; i lägre stil). Anm. Det i EkenäsDomb. 1: 72 (1643) förekommande omönstrad (o munstrett) är p. pf. av avmönstra (se d. o. 2 a).
Spalt O 948 band 19, 1950