opal | SAOB

Publicerad 1950

OPAL ωpa4l, äv. å- l. o-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. o. eng. opal, fr. opale; av lat. opalus; jfr gr. ὀπάλλιος; av sanskr. upala, sten, ädelsten. — Jfr OPAL, adj., OPALESCENS, OPALESCENT, OPALESCERANDE, OPALIN, OPALINISK, OPALISERA, OPALISK]

1) mineral bestående av vattenhaltig kiselsyra, varav åtskilliga arter (som utmärkas av ett vackert, skimrande färgspel, från ljust blå- l. gråaktigt till gult l. rött) användas ss. ädelstenar; äv. i individuell anv., om enskild ädelsten av dylikt mineral. Lucidor (SVS) 282 (1673). Opalen är en i vår tid af de aldramäst sälsynta stenar. Hasselquist Resa 508 (1752). Opalen är vanligast halfklar, understundom något mjölkfärgad, och dess hufvudsakeliga egenskap är, at den mot ljuset visar et eldsken, som flyttar sig alt som stenen vändes. Retzius Min. 178 (1795). Frosterus Min. 16 (1917). — jfr HALV-, JASPIS-, JÄRN-, TRÄD-, ÄDEL-OPAL m. fl.

2) (i sht i vitter stil) opalfärg. Hiärne Förb. 54 (1706). Skiftande i opal lågo husen och byarna. Lindström Glimt. 68 (1924).

3) vävn. ett slags mycket fintrådig, tvåskaftad, skimrande bomullsvävnad, i sht använd till damunderkläder. SFS 1918, s. 349. SvD(A) 1927, nr 343, s. 19.

Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr. l., i fråga om ssgr som ange ngts färg l. utseende, i vitter stil): (jfr 2) OPAL-BLEK. blekt opalfärgad. Grebst Korea 14 (1912). Berndtson Jäg. 66 (1926). —

(jfr 2) -BLÅ. jfr -blått. Dahlgren Stanley 2: 202 (1890). Trötta, opalblåa ögon. Blomberg Överg. 2 (1915). —

(jfr 2) -BLÅTT, n. [jfr t. opalblau, eng. opal blue] rosaanilinblått, spritblått. (Ekenberg o.) Landin (1894). —

(jfr 2) -FÄRG. [jfr t. opalfarbe] om de (vackert) skimrande färger (i olika nyanser) som utmärka opal. SvMerc. IV. 2: 207 (1758). Ahrenberg Hem. 156 (1887). —

(jfr 2) -FÄRGAD, p. adj. som har den speciella, (vackert) skimrande färg (i olika nyanser) som utmärker opal. Hiärne Förb. 34 (1706). Kinan, som under sqvalpningen .. blef tjock, askgrå opal-färgad, något dragande åt brunt. VetAH 1800, s. 186. En opalfärgad aftonhimmel. Cedercreutz Typ. 1: 82 (1906, 1917). —

-GLANS. opaliserande glans. —

-GLAS. [jfr t. opalglas, eng. opal glass] ett slags glas som på ena sidan belagts med en tunn, vit emaljhinna, i sht använt till elektrisk armatur, överfångsglas; vanl. motsatt dels: klart glas, dels: mjölkglas; stundom med inbegrepp av mjölkglas. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 74. Form 1932, s. 195. —

-GLÄNSANDE, p. adj. [jfr t. opalglänzend] glänsande l. skimrande ss. opal, opaliserande. Stiernstedt JanHj. 146 (1905). —

(jfr 2) -GRÅ. jfr -färgad. Östergren (1934). —

(jfr 2) -GUL. jfr -färgad. Johansson RödaHuv. 1: 8 (1917). —

-JASPIS. [jfr t. opaljaspis, eng. opal-jasper] (†) miner. jaspisopal. Åstrand (1855). 2NF (1914). —

-MODER l. -MUTTER. [jfr t. opalmutter] (†) opalförande bärgart. Synnerberg 2: 13 (1815). JournManuf. 4: 155 (1834). —

-SKIFTANDE, p. adj. färgskiftande ss. opal, opaliserande. Frey 1850, s. 224. —

-SKIMMER. opalskiftande ljusskimmer. Jensen Montgomery 11 (1909). Hela nejden låg i ett opalskimmer. Böök ResSv. 226 (1924). —

-SKIMRANDE, p. adj. jfr -skiftande. Cavallin Stevenson o. Osbourne 129 (1898). —

-SKY, r. l. m. opalfärgad sky (på himmeln). Almquist Son. 22 (1925). —

-SMYCKE. smycke med opal. Lönnberg Syrend. 321 (1888). —

-SPÄNNE. spänne med opal. Söderhjelm Levertin 2: 101 (1917). —

(jfr 2) -VIT. som har vit, opaliserande färg. Grebst 1År 52 (1912). —

-ÖVERFÅNG~002 l. ~200. överfång av opalglas. KatalInstallAsea 1931, s. 250.

Ssg: opalöverfångs-glas. SvSlöjdFÅb. 1928, s. 24.

Spalt O 1018 band 19, 1950

Webbansvarig