Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JASPIS jas4pis, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -ar (SAOL (1900), Östergren (1929)); äv. (numera bl. i bet. 2, men där numera vanl.) JASPER jas4per, äv. med eng. uttal, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(jasp 1735 (i bet. 1). iaspe 1538 (i bet. 1). jasper (ia-) i bet. 1 1526 (: Iasper steen), i bet. 2 1815—1933. jaspis i bet. 1 1526 osv., i bet. 2 1815 (: Jaspis-Porcellain)—1904 (: Jaspis-porslin). Anm. 1:o I ä. tid böjdes stundom formen jaspis på lat. sätt. Upp. 4: 3 (NT 1526: Jaspidi, dat. sg.). SvBrIt. 1: 74 (c. 1700: jaspides, pl.). 2:o Ss. pl.-form användes i ä. tid stundom jaspider, försvenskning av den lat. pl.-formen jaspides. Tuå runde Jaspider. BoupptSthm 30/5 1659. SkiönBröllWis. 4 (c. 1720))
Etymologi
[fsv. iaspis; jfr mnl. jaspis, jasper, jaspe, mht. jaspis, jasp, t. jaspis, eng. jasper, fr. jaspe; av lat. jaspis, gr. ἲαρπις, av hebr. ursprung]
1) benämning på (stycken av) flera hårda (o. vackert färgade) mineral l. stenarter; i mineralogiskt fackspr. numera bl. (jfr dock b) om (stycke av) en kryptokristallinisk, ogenomskinlig, av järnföreningar förorenad kvartsart av i allm. brun l. röd l. gul färg. (Det himmelska Jerusalems) liws war lika som en dyrbergxsten, som är Iaspis cristallerat. Upp. 21: 11 (NT 1526; Bib. 1917: såsom kristallklar jaspis). Jaspis, är en skön Edelsteen, aff mångahanda slagh och åthskillighe färghor. Forsius Min. 87 (c. 1613). Jaspis slipas och poleras til snusdosor, knifskaft m. m. graveras och på allehanda sätt arbetas til små nipper. Rothof 211 (1762). ASjögren Min. 116 (1865). Frosterus Min. 13 (1917). — jfr AGAT-, BAND-, BLOD-, OPAL-JASPIS m. fl. — särsk.
a) (†) hälleflinta. Wallerius Min. 92 (1747). jfr: Man vet ännu inga säkra skiljemärken imellan Hälleflinta och Jaspis. Cronstedt Min. 57 (1758).
b) miner. om olika stenarter som (gm kontaktmetamorfos) bildats av leror av kvarts l. fältspat; i ssgrna BASALT-, PORSLINS-JASPIS.
2) (utom i ssgn JASPIS-PORSLIN vanl. i formen jasper) [efter eng. jasper i elliptisk anv. för jasperware] keram. jaspergods; jaspisporslin. Synnerberg 159 (1815). SvUppslB (1933).
Ssgr: A (numera föga br.): JASP-AGAT, -OPAL, se C.
B (numera bl. till 2; keram.): (2) JASPER-GODS. (jasper- 1894—1933. jaspis- 1833—1903) [efter eng. jasper-ware, eg.: jaspisliknande porslin] en av den engelske keramikern J. Wedgwood († 1795) uppfunnen, fin, halvgenomskinlig, ytterst plastisk o. lätt färgbar massa för framställning av porslin; äv.: jaspisporslin (i eg. o. oeg. bet.). JournManuf. 3: 11 (1833). (Ekenberg o.) Landin 935 (1894). SvUppslB (1933). —
-STEN, se C.
C (i allm. till 1): JASPIS-AGAT. (jasp- 1747—1846. jaspis- 1788 osv.) miner. med jaspis blandad agat; förr äv. om heliotrop; jfr AGAT-JASPIS. Wallerius Min. 88 (1747). Rinman 1: 17 (1788). Åstrand (1855). Auerbach (1909). —
-ART. miner. VetAH 1780, s. 299. —
-DOSA. Palmblad Nov. 2: 41 (1841). —
-GODS, se B. —
-OPAL. (jasp- 1855—1904. jaspis- 1914) miner. av inblandad järnoxid förorenad, brun, gulröd l. gul, fettglänsande varietet av opal. Åstrand (1855). 2NF 20: 737 (1914). —
-POKAL. Wrangel TessPal. 41 (cit. fr. 1735). —
(2) -PORSLIN. keram. porslin framställt av jasper; äv. oeg., om annat, likartat, fint stengods. Synnerberg 159 (1815). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904). —
-STEN. (jasper- 1526. jaspis- 1640—1917) (sten l. stycke av) jaspis. Upp. 21: 18 (NT 1526). Upp. 4: 3 (Bib. 1917).

 

Spalt J 75 band 13, 1934

Webbansvarig