| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORDBOK ω3rd~bω2k, r. l. f.; best. -en; pl. -böcker.
bok l. skrift som (mer l. mindre fullständigt) meddelar ordförrådet i ett språk (under ett visst skede) l. i en l. flera dialekter l. i ett fackspråk l. i en författares skrifter o. dyl. l. en viss del av ordförrådet i ett språk osv. (t. ex. främmande ord, föråldrade ord o. d.) o. vari orden (vanl. i alfabetisk ordning) behandlas från en l. flera synpunkter (t. ex. med avs. på uttal, böjning, härledning, betydelse o. d.); särsk. dels om dylikt arbete avsett att (jämförelsevis allsidigt) behandla (det väsentliga av) ett språks hela ordförråd från vetenskaplig (historisk l. deskriptiv) synpunkt (på det språk som de behandlade orden tillhöra), dels om dylikt arbete avsett till hjälp för översättning från ett språk till ett annat (l. flera andra) o. angivande de behandlade ordens motsvarigheter i detta (resp. dessa) språk; stundom äv. dels om förteckning över ordförrådet i ett språk osv. utan närmare behandling av orden, ordlista, ordförteckning, dels allmännare, om bok osv. vari ett visst kunskapsområde (l. flera l. alla kunskapsområden) behandlas i olika (vanl. i alfabetisk ordning uppställda) artiklar, (real)-lexikon; ngn gg äv. om glosbok; jfr LEXIKON, DIKTIONÄR. Enspråkig, tvåspråkig, flerspråkig ordbok, vari ordens betydelser osv. angivas på samma språk som de behandlade orden tillhöra resp. på ett annat l. flera andra språk. Svensk, tysk ordbok, behandlande det svenska resp. tyska språkets ordförråd. Svensk-tysk (förr äv. svensk och tysk), tysk-svensk (förr äv. tysk och svensk) ordbok, angivande de svenska resp. tyska ordens motsvarigheter på tyska resp. svenska. Etymologisk ordbok. Ordbok över främmande ord. Skriva ordbok (ngt vard.), författa ordboksartiklar. En Ordebook, hwar uti fins Uthtydning på gambla Göthiske Ord. Hadorph Catal. 15 (1690; om Stiernhielms ”Gambla Swea- och Götha-Måles Fatebur”). Glossarium Sveo Gothicum eller Svensk Ordabook. Spegel (1712; boktitel). Swänsk Och Tysk Orda-Bok. Lind 2 (1738; i boktiteln). (Det) åligger .. (Svenska) Academien at utarbeta en Svensk Ordabok och Gramatica. 1SAH 1: 27 (1786, 1801). Ordbok öfver Svenska Språket utgifven af Svenska Akademien. (1893 ff.; boktitel). Schück o. Lundahl Lb. 1: 31 (1901; om ordförteckning). Fatab. 1927, s. 194 (om reallexikon). En kortfattad ordbok över nutida sjömanstermer. VFl. 1937, s. 199. ÅbSvUndH 63: 43 (1942; om glosbok). (†) En kort Orde-Book På Latin, Swenska, Tyska och Finska. Florinus Voc. (1695; i boktiteln). — jfr DIALEKT-, FICK-, HAND-, MUSIK-, SANSKRIT-, SPECIAL-, SYNONYM-ORDBOK m. fl. — särsk.
a) (ngt vard.) om ordboksföretag l. ordboksredaktion; äv. om en ordboksredaktions lokal(er). Han gick upp på ordboken för att rådfråga excerptsamlingarna. Östergren (1934). Han hade just fått anställning i en ordbok. Hedberg Bekänna 6 (1947).
b) (utom i α, β numera föga br.) mer l. mindre oeg. l. bildl. Spriden eder Bibel, den sanna lefnadsvishetens ordbok. Hedborn 2: 245 (1843). särsk.
α) övergående i bet.: ordförråd; numera företrädesvis (fullt br.) i uttr. det l. det ordet finns (l. står l. ingår) icke i ngns ordbok o. d., ss. beteckning för att ett ord icke finns i ngns ordförråd l. att det begrepp som uttryckes gm ordet i fråga icke existerar för ngn l. är ngn fullständigt främmande; jfr DIKTIONÄR b, LEXIKON a. Rydberg Ath. 211 (1859). En sjömans ordbok blir .. i väsentlig mån en annan än jordbrukarens eller jägarens. Ydun 1870, s. 57. Ordet omöjlighet fanns icke i hans (dvs. O. Rudbecks) ordbok. Annerstedt UUH II. 1: 57 (1908).
-FORM; pl. -er. (föga br.) språkv. grundform; uppslagsform. Rydqvist SSL 4: 147 (1868). LoW Inl. 23 (1911). —
-FÖRETAG~102 l. ~200. om företaget att utarbeta o. utge en ordbok; äv. konkret(are), dels om organisation som handhar de med ett dylikt företag förbundna arbetsuppgifterna, dels om själva ordboken. Beskow PVetA 1856, s. 5. 2NF 18: 1408 (1913; om ordbok). Fornv. 1934, s. 154 (om organisation). —
-HÄFTE. Cederschiöld SvAkadOrdb. 11 (1893). —
-KATALOG. [efter amerikansk eng. dictionary catalogue] bibliot. alfabetiskt ordnad kombination av nominal- o. ämneskatalog. 2NF 34: Suppl. 823 (1923). —
-REDAKTION. redigering av en ordbok; numera nästan bl. konkret, dels sammanfattande, om de personer (den organisation) som handha (handhar) redigeringen av (artiklarna i) en ordbok, dels om lokal för dylikt arbete. Schück SAHist. 6: 546 (i handl. fr. 1859; abstr.). PedT 1904, s. 155 (sammanfattande). Hedström SydsmålFolkm. 1: XIV (1932; om lokal). —
-REDAKTÖR. person som redigerar (artiklar i) en ordbok; medarbetare i (förr äv.: chef för) ordboksredaktion. 2SAH 45: 296 (1869; om ordbokschef). SvStatskal. 1940, s. 903. —
-STOMME. (i fackspr.) stomme (förberedande utkast) till en ordbok. Schück SAHist. 5: 524 (i handl. fr. 1848). —
-VETENSKAP~102 l. ~200. vetenskap(en) om (metoderna för) utarbetande av ordböcker, lexikografi. 3NF 12: 1085 (1930).
Spalt O 1140 band 19, 1950