| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OREDA ω3~re2da, r. l. f.; best. -an; pl. (numera bl. arkaiserande) -or (Girs Edelh. B 2 a (1627), Ahnlund GA 184 (1932)); förr äv. OREDE, r. l. f., sällan n. (Phrygius Brudepred. C 7 a (1604)).
1) förhållandet att ngt är i oordning.
a) om förhållandet att de enskilda föremålen i en samling av dylika l. de enskilda beståndsdelarna av ngt kollektivt icke befinna sig i ordning l. på avsedda platser l. i avsett läge. Garnhärvan har kommit i oreda. Det är en fruktansvärd oreda i hans lådor. Hennes hår hängde vti oreda. Österling Ter. 3: 21 (1708). Det lilla som qvarblifvit (av kyrkans handlingar) låg uti oreda. NorrlS 1—6: 60 (c. 1770). I Raskens stuga rådde det stor oreda. Moberg Rask. 302 (1927).
b) om desorganisation av ngt kroppsligt organ; kroppslig defekt l. skada; ”obehag”; numera bl. mera tillf.: oordning (se d. o. 2). (Han hade) hafft någon wreda (av pilskottet på foten) utj 2 dagars tijdh, men intet något håål eller Såår ähr blifwit där effter. DombJokkmokk 8/2 1699. Martin Bensj. 270 (1782; om ledvridning). Oreda i magen. Tholander Ordl. (c. 1875). — särsk. (†) konkret, om skadligt ämne i kroppen. (”Surbrunnars syrlighet”) förer vth en hoop medh Orenligheet och oreeda som hon haar funnit i Ådrorna. Hiärne Suurbr. 135 (1680).
c) bildl. l. allmännare: oordnat o. förvirrat tillstånd, oordning, förvirring; villervalla; särsk. (numera i sht hist.) i fråga om ett lands inre styrelse, om oordnat o. mer l. mindre anarkiskt tillstånd. Bringa, förr äv. sätta ngt i oreda. Råka i oreda. Ställa till oreda. RA I. 3: 14 (1593). En stoor oredhe hafuer warit medh den opbördh, som almogen hafuer vthgifuit vthi the norre landzender. Thulin Mant. 1: 74 (i handl. fr. 1602). Mycken oreda i språket ifrån äldre tider, kom ock däraf, at våre fordne Lärmästare .. voro Tyskar (l. tyskpåvärkade). Sahlstedt CritSaml. 1: 95 (1759). Lantingshausen Young 1: 135 (1787: sätta .. i oreda). Oredan och tvedrägten (i östromerska riket) ökades genom småagtiga teologiska tvister. Pallin MedeltH 21 (1872). Våra i oreda bragta nerver. Östergren (1934); jfr 1 b. Oredan i finanserna blev allt större. SvFolket 6: 40 (1938). — särsk.
α) [efter ry. smutnoje vremja; jfr äv. 3] hist. i uttr. (den stora) oredans tid o. d., om den anarkiska tiden i Ryssland före Mikaels tronbestigning (1613). 2NF 23: 1455 (1916). Grimberg VärldH 10: 556 (1941).
β) (numera bl. arkaiserande) i pl., liktydigt med (o. i viss mån ss. förstärkning av) sg.-formen; äv. om på skilda håll uppträdande tillstånd av oordning. HSH 40: 38 (1662). Oredor och irringar, som therutaf (dvs. av att böcker få utkomma utan författarnamn) flyta. 2RA 1: 170 (1720). England och Frankrike voro försvagade af financiella oredor. Malmström Hist. 1: 169 (1855). Svåra oredor voro för handen och tarvade snar bot genom konungamaktens försorg. Ahnlund GA 184 (1932).
γ) om förvirring i själslivet l. i företeelser av psykisk art; numera bl. med närmare bestämning, med syftning på själslivet osv., förr äv. utan dylik bestämning. Oreda i tankegången. LPetri 2Post. 168 a (1555). Kroppen och thess lemmar hafwa swåra syndat, och retat siälen til oredo. Swedberg SabbRo 1298 (1691, 1712); jfr Ps. 1695, 308: 5. Konungens distractioner, jag kan gerna säga mentala oreda. Reuterdahl Mem. 334 (1860). Wägner Genomskåd. 354 (1937). jfr BEGREPPS-, SINNES-OREDA.
2) (†) omständighet som utgör ett tecken på en förvänd ordning, missförhållande; oriktighet. Ther thet ähre anseendet (dvs. adelskapet) goffwes vthan åtskildnad så wäl owärdighom såsom thesz wälwärdighom, folgde ther vthaff månge oreedor såsom Adeligh nampns waanwyrd (osv.). Girs Edelh. B 2 a (1627). Den oreda .., at Parter .. ej .. fådt ut Tingsrättens utslag och sina documenter tilbaka. PH 5: 3061 (1751). Bergeström IndBref 117 (1770).
3) (†) om uppträde som kännetecknas av oordning, oväsen, tumult; i pl. äv. allmännare: oroligheter, oro. Huilken som kiffuar och tretter eller nokor annor orede giör ij siuke stuffuonne. G1R 8: 298 (1533). När studenterna gorde moot sin Rectorem den stoora oredan. Rudbeck Bref 70 (1670). Vid dörren (till Medicinska akademien i Paris) är altid vakt, at förekomma buller och oredor. Thunberg Resa 1: 55 (1788). 2SAH 62: 199 (1885; efter handl. fr. 1762).
4) (†) oenighet, split, kiv, tvist, strid. En ogudhachtigh kommer oredho åstadh emellan godha wener. Syr. 28: 11 (Bib. 1541). Ganska litet och varsamt måste du tala med dem, som äro hetsige .. emedan du annars med dem lätt kan komma i oreda. Hof Underr. 19 (1766). Om det bland .. (barnen) någon gång uppstod oredor och tvister, läto vi dem aldrig komma på den tanken, att de genom klagomål skulle vinna någon fördel framför hvarandra. Nygård Päivärinta Bild. 4: 190 (1887). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 95 (1898).
Spalt O 1211 band 19, 1950