Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORDONNATÖR l. ORDINATÖR, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(ordinna- 1797. ordona- 1773. ordonna- 1789—1904. -teur 1773—1819. -tör 1791—1904)
Etymologi
[av fr. ordinateur, ordonnateur, motsv. lat. ordinator (se ORDINATOR); jfr fr. ordonner, anordna, arrangera, föreskriva m. m. (se ORDONNANS)]
(†)
1) person som (vid tillställning av ngt slag) har hand om vissa arrangemang. Ordonnateurer af Studerande Corpsen besörjde placeringen (i kyrkan vid begravningen). SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 18. Ekbohrn (1868, 1904).
2) viss befattningshavare vid en teater, särsk. med uppgift att bestämma kostymerna för de teaterstycken som spelas. Kexél 1: 14 (1773). Bellman (BellmS) 6: 90 (1790). Calonius Bref 306 (1797). jfr KOSTYM-ORDONNATÖR l. -ORDINATÖR.

 

Spalt O 1205 band 19, 1950

Webbansvarig