| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORDINATOR or1dina3tor2, äv. å1r-, ngn gg –a4tor, m.; best. -n, stundom i best. anv. utan slutartikel; pl. -er -atω4rer.
1) kyrkl. person som förrättar ordination (präst- l. biskopsvigning). KOF 3: 145 (1682). Branting TextilSkrud 60 (1920).
2) hist. titel (jämte titeln superintendent) för G. Norman i hans egenskap av den sv. kyrkans högste styresman under konungen (utnämnd 1539, † 1553). G1R 12: 266 (1539). Celsius G1 2: 174 (1753).
Spalt O 1169 band 19, 1950