| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORGIASTISK -as4tisk, adj.; adv. -T.
1) i sht rel.-hist. som har avseende på l. påminner om de orgier som firades till en guds l. gudinnas ära; ofta övergående i 2. Jemväl i vår Nord finnas spår till den orgiastiska cult, hvaraf den Stora Gudinnans är en gren. LäsnBildn. 1847, s. 117. Den orgiastiska Dionysoskulten. KyrkohÅ 1941, s. 69.
2) präglad av vild hänförelse, vilt uppsluppen, yrande, översvallande; lidelsefullt extatisk. Hammarsköld SvVitt. 2: 219 (1819). Det ser ut, som vore de kära landsmännens glättighet till den grad bacchantisk och orgiastisk, att den icke ens passade för något slags dramatik. SvLitTidn. 1821, sp. 773. Cancan, den uppsluppna orgiastiska kontradansen. Laurin 2Minn. 126 (1930). —
Spalt O 1250 band 19, 1950