| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
ORTODOXI -doksi4, r. (l. f.); best. -en l. -n.
— jfr HYPER-ORTODOXI.
1) i sht teol. o. kyrkohist. motsv. ORTODOX, adj. 1: egenskapen att vara ortodox; ortodox lära, renlärighet; särsk. kyrkohist. om riktning inom de luterska kyrkorna som karakteriseras av strängt fasthållande vid den auktoriserade bekännelsen (”den rena läran”). Ortodoxiens tidevarv, (kyrkohist.) om 1600-talet, då den luterska ortodoxien hade ett dominerande inflytande inom de luterska kyrkorna. Swedberg Schibb. 287 (1716). En för sin orthodoxie, nit, flit och rettsinniga väsende högtbeställd förman. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 158 (1731; om en biskop). Den bankrutt icke blott på förnuft utan äfven på kristendom, som nu kallas ortodoxi. Tegnér (WB) 4: 469 (1824). jfr: (Moster Maria) var den luterska kyrkotukten och ortodoxien i stubb och kjolar. Fogelqvist ResRot 151 (1926). särsk. i utvidgad anv., i fråga om icke kristen religion. Den islamitiska ortodoxin. Rein Psyk. 1: 134 (1876).
2) (i sht i fackspr.) motsv. ORTODOX, adj. 2: den grekisk-ortodoxa kyrkans lära. (Katarina I) öfvergick 1703 till ortodoxin. FinBiogrHb. 1139 (1899). PT 1915, nr 71 A, s. 3. särsk. i uttr. ortodoxiens fest, om kyrkofest som firas inom den grekiskortodoxa kyrkan till minne av återinförandet av bilddyrkan. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 48 (1835).
3) motsv. ORTODOX, adj. 3, i oeg. o. bildl. anv. av 1, om ”rättroget” l. auktoriserat lärosystem, allmänt antagen l. gällande mening l. smak o. d. Thorild (SVS) 1: 71 (1784). Schillers verser äro .. ej prof på någon utmärkt metrisk orthodoxie. SvLitTidn. 1821, sp. 466. Vetenskapens orthodoxi fordrar ett symbolum till förenings-punkt. Fries BotUtfl. 1: 160 (1843). Den segrande radikalismens trånga ortodoxi. Norström NMänn. 53 (1906). —
Spalt O 1370 band 19, 1951