Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORT ωr4t, sbst.3, äv. ÖRT, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ort 1544 osv. ört 1756—1901)
Etymologi
[av ovisst urspr.; jfr HjLindroth i SIODGbg 4: 175 (1926)]
(i södra Sv.) id (se ID, sbst.1 1); äv. koll. o. ss. ämnesnamn. Tor ortt. Almquist CivLokalförv. 3: 194 (i handl. fr. 1544). Nere i vattnet stod mörtar och braxar och ortar i täta stim. Böök Storsk. 13 (1940).
Ssg (i södra Sv.): ORT-FISKE. Cederström Fiskodl. 35 (1857).

 

Spalt O 1365 band 19, 1950

Webbansvarig