Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORSAKLIG ω3r~sa2klig, adj.; adv. = (†, HSH), -T.
Ordformer
(-sak- 1797 osv. -sake- c. 1750)
Etymologi
[jfr t. ursächlich, ursachlich (mht. ursachlich), ävensom mnl. orsakelijk, som utgör förnämsta orsaken till ngt, äv.: ursprunglig; avledn. av ORSAK; jfr lat. causalis]
(i skriftspr., i sht filos.) som har avseende på orsak(er) l. orsakssammanhang, kausal, orsaks-. LittT 1797, s. 232. Orsakliga förutsättningar. Larsson PoesLog. 142 (1899). Norström NMänn. 27 (1906). jfr (†): Hvad som iag förment varit orsakelig vållande till denne oroo. HSH 1: 207 (c. 1750). — särsk. (†) språkv. om konjunktion: kausal (l. explanativ). Enberg SvSpr. 192 (1836).
Avledn.: ORSAKLIGHET, r. l. f. [jfr t. ursächlichkeit, ursachlichkeit] (i skriftspr., i sht filos., numera föga br.)
1) = kausalitet 1. LBÄ 2—3: 110 (1797). SvTeolKv. 1939, s. 19.
2) = kausalitet 2. Leopold 4: 345 (c. 1820). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 266.
Ssgr (i allm. till orsaklighet 2; †, filos.): orsaklighets-förmåga. till orsaklighet 1: förmåga att vara l. värka ss. orsak. Atterbom PhilH 485 (1835).
-lag(en), r. l. f. l. m. kausalitetslag(en). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
-princip(en). kausalitetsprincip(en). Leopold 6: 128 (1806). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).

 

Spalt O 1353 band 19, 1950

Webbansvarig