Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORÄTTA, v.1 [y. fsv. orätta (SvKyrkobr. 186); jfr fsv. orättadher, förorättad, ävensom ä. d. urette, mnl. onrechten, mlt. unrechtigen; ytterst till orätt, sbst.] (†) förorätta (ngn); handla orätt- (vist) l. ohederligt mot (ngn). Tig Jorden orättar / men Himlen förswarar. Törnewall D 8 b (1694). (Ingen borde) den andra förtrycka, eller orätta den, som mindre förmådde. Schönberg Bref 1: 163 (1772). Murberg FörslSAOB (1791; ”ej mycket brukligt”). —
ORÄTTA, v.2 [avledn. av orätt, adj.] (†) bringa oreda i (ngt). Tiällmann Gr. 58 (1696; med avs. på språk). —
ORÄTTAD, p. adj. icke rättad; (ännu) behäftad med fel; som man icke infört rättelser i; särsk. om skriv- l. räkneböcker o. d., för att beteckna att läraren ännu icke granskat dem o. infört sina rättelser l. påpekat felen. Linc. Oo 3 a (1640). Orättade skriffel. 2VittAH XXXI. 1: 18 (1886). Skrivbokshögen (fick) ligga orättad. Swensson Willén 210 (1937). —
ORÄTTE, se orätta, sbst. —
ORÄTTELIG, adj. [till rätta, v.] (†) oförbätterlig; oefterrättlig. Ehuru orättelig .. (prosten) förmenes vara. VDAkt. 1791, nr 356. Därs. nr 357. —
ORÄTTELIGEN l. ORÄTTELIG l. ORÄTTELIGA, adv. (-räte- 1734. -rätte- 1522—1882. -lig (-gh) 1563—1637. -liga (-gh-, -ii-, -ge) 1522—1749. -ligen (-nn) 1554—1882) [fsv. orätlika, motsv. dan. o. nor. urettelig, isl. úréttliga, mlt. unrechteliken; av o- 1 o. rätteligen resp. avledn. av orätt, adj.] (†) med orätt, utan skäl, grundlöst, sanningslöst; orättvist; med ohederliga medel; på ohederligt sätt, i strid med vad som är rätt; äv.: oegentligt, inkorrekt, felaktigt. G1R 1: 34 (1522). Thet wii skullom .. noghon foruandlingh giorth om myntiidt .. Thet haffwer orettheligha warith oss paa førth. Därs. 204 (1524). Ett skrijn, som han .. skulle haffve orätteligen bekommett. Därs. 27: 185 (1557). (Svecia Litterata) som kallar .. (Hunterus) orätteligen Hontherus. SvMerc. 3: 782 (1758). HjLing (1882) hos Branting 1: 48. —
ORÄTTFÄRDELIGEN l. ORÄTTFÄRDELIG l. ORÄTTFÄRDELIGA, adv. (-lig (-gh) 1587. -liga (-gh-) c. 1540—c. 1755. -ligen 1587—1764) [fsv. orätfärdhelika, motsv. mlt. unrechtverdichliken; möjl. delvis avledn. av orättfärdig] (†) orättfärdigt; orättvist; äv. övergående i bet.: sanningslöst, grundlöst. OPetri 4: 302 (c. 1540). The haffua handlat orettferdeligha med theras mordwapn. 1Mos. 49: 5 (Bib. 1541). (Han) sade att Olaff Larsson hade orättferdeligen .. giffuitt tilkenne om hans halffbroder. SkrGbgJub. 6: 70 (1587). Ekblad 173 (1764).

 

Spalt O 1393 band 19, 1951

Webbansvarig