Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSTINDIE- ωs3tindie~ l. 0300~.
i ssgr: som har avseende på l. sammanhänger med Ostindien l. (i sht om ä. förh.) med Ostasien; som far l. går till Ostindien osv.
-FAR, m.; pl. -er (Kiöping Resa 134 (1667), Rudbeck Atl. 1: 376 (1679)). [efterleden ytterst till fara, v.2; jfr -fare, ävensom ostindie-farare; på pl. av den t. (l. holl.) motsvarigheten till det sistnämnda ordet kan pl. -farer återgå] (†)
2) = -farare 2. Kiöping Resa 134 (1667; pl.). Een dansk Ostindie fahr, medh öf(ve)r måttan rijk ladning. KKD 5: 68 (1710). —
-FARARE. [jfr d. ostindiefarer, holl. oostindievaarder, holl. dial. oostinjevaar, t. ostindienfahrer] (nästan bl. om ä. förh.)
1) person som i befälsställning l. ss. besättningsman (l. i annan egenskap) seglar ombord på ostindiefarare (i bet. 2); sjöman som seglar på Ostindien osv. Dalin Arg. 2: 150 (1734, 1754). En Skeppare i Mälaren skryter öfver sin kunskap i Navigationen, då en Ostindie-farare tiger. Björnståhl Resa 2: 127 (1773). Smith (1917).
2) (handels)fartyg som går på Ostindien osv.; i sht om stort segelfartyg (av viss typ) befraktat av ngt av de forna ostindiska kompanierna. Rålamb 10: 49 (1691). De präktigaste skeppen under 1600- och 1700-talen voro .. ostindiefararna. Hägg Segel 48 (1935). TT 1943, Skeppsb. s. 27. —
-KOMPANI. (†) ostindiskt kompani (se ostindisk c α). Nordencrantz Arc. 110 (1730; sg. best.; i Holland). —
-MAN; pl. -män. [jfr eng. East Indiaman] (om ä. förh.) = -farare 2. Gosselman SAmer. 40 (1842). Hornborg Segelsjöf. 297 (1923; om förh. 1689). —
-SKEPP. [jfr t. ostindienschiff] (om ä. förh.) = -farare 2. PT 1791, nr 53, s. 2. Hägg Segel 48 (1935).
Spalt O 1500 band 19, 1951