| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OSTOFFERAD, p. adj. (om ä. förh.) om hatt: icke stofferad; omonterad. Arnell Stadsl. 181 (1730; efter handl. fr. 1716). Ceder hjelm Handtv. 22 (1794; om förh. 1715). —
OSTOLAD, p. adj. (ostolat) (enst., †) i uttr. lämna (en plats) ostolad, lämna fri från stolar. Blef .. en gångh förledet åhr när kyrkian vpstolades lembnat, ostolat ifrån altaret. VDAkt. 1692, nr 344. —
OSTOLT.
1) [jfr ä. t. unstolz] (†) om ord: icke värdig l. behärskad? Att .. iag alldrig har hört hans wördighet tala ett ostållt ord till sin hustru, mycket mindre att bannas eller swärja med henne. VDAkt. 1720, nr 164.
2) (i skriftspr., mera tillf.) som saknar stolthet. Recensionstiggarnas .. ostolta .. släkte. TFogelqvist (1922) hos Andersson Kolarhist. X (uppl. 1924). Blomberg Pass. 93 (1934). —
OSTOLTS. (†) i uttr. ngt ostolts, ngt fult l. vanhedrande; jfr ostolt 1. Är .. denna Nils Larson .., der någon skullen något ostoltz, mot förmodan före wräka .., en .. redelig och Troowärdig man. VDAkt. 1707, nr 494. —
OSTOPPAD, p. adj. icke stoppad; särsk.
1) som saknar stoppning; särsk. om möbler. BoupptSthm 30/6 1659 (om täcken). Slotte SvagStack. 49 (1914; om soffor m. m.).
3) (†) för att beteckna att en vara (spannmål) mätes på så sätt att man icke pressar l. packar till den i kärlet: icke (hårt) packad (jfr oskakad); i sht i vissa uttr. innehållande ordet mål. Medh struket måhl, oskakat, ostoppat. RARP 3: 97 (1638). Ostoppade kappar. Bergv. 2: 19 (1736).
4) som (ännu) icke blivit lagad gm stoppning; som det är hål på; särsk. om strumpor l. andra stickade plagg resp. om hål i dylikt plagg; om plagg äv.: som (är hel o.) saknar stoppar. Juslenius 260 (1745). Lundquist Gontscharow Obl. 407 (1887). Balck Idr. 2: 365 (1887). —
OSTORMAD, p. adj. särsk. (†): som man får utan att bestorma ngn med böner, frivillig; jfr fri 8. För ty thenne gåffwan och alle andre, geffwas aff gudhi frij och ostormadhe. OPetri MenFall K 8 b (1526).
Spalt O 1503 band 19, 1951