| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSTRAFFLIG ω3~straf2lig, äv. 040, förr äv. OSTRAFFELIG (ostra´ffelig Weste), adj. -are. adv. -A (†, OPetri Hb. B 2 b (1529), Wallin Rel. 4: 355 (1838)), -EN (numera bl. ngn gg arkaiserande, Tit. 2: 8 (NT 1526; möjl. adj.), G1R 15: 230 (1543), GHT 1950, nr 68, s. 5), -T (Möller (1790) osv.).
1) (†) som man icke kan rikta ngn anmärkning l. invändning mot; oklanderlig, (som är) utan brist; om sak särsk.: av fullgod l. oklanderlig kvalitet, i fullgott skick; äv. allmännare: (utmärkt) bra l. god. G1R 12: 143 (1539; om mynt). PrivSvStäd. 3: 109 (1569; om träkärl för fisk). Landet (dvs. Litauen) i sig sielf war (i motsats till folket) ostraffeligit. KKD 2: 49 (1708). SvMag. 1766, s. 279 (om översättning). Ostraffliga ämbetsgofvor. Murberg FörslSAOB (1791). — särsk.
a) om person; särsk.: som sköter sina sysslor oklanderligt l. till full belåtenhet. En bepröffuat och ostraffeligh arbetare. 2Tim. 2: 15 (NT 1526). Tienlige och ostraffelige Domare. Chesnecopherus Skäl Qq 2 b (i handl. fr. 1596). Jag .. skall .. tillsee, at de officerer, som medh det folcket nu schole uthsändas, måge något när ostraffelige vara. OxBr. 5: 532 (1634).
b) övergående i bet.: berättigad, förklarlig, välmotiverad, förståelig; jfr 2. Thå the gräto offwer honom sååsom mennisklighit och vstraffelighit war. OPetri MenFall K 6 b (1526). En ostraffelig förundran. Palmqvist PVetA 1754, s. 19.
c) ss. adv.: så att alla rimliga fordringar äro uppfyllda, oklanderligt, perfekt, riktigt. Att the Rysser .. thetta Suenske tungemåll ostraffeligen både lässe och scriffwe lärdt hade. G1R 15: 230 (1543). Så att .. (stångjärnet) motte ostraffeligenn Smitt bliffwe. Därs. 18: 646 (1547). Fångarna hölltt han strängtt, medh spijs och drick ostraffeligen till nödhtorften tracterade. HH 20: 376 (c. 1640). Bergv. 1: 544 (1703). Murberg FörslSAOB (1791).
2) (i högre stil) i moralisk l. religiös mening: oförvitlig, otadlig, rättskaffens, rättfärdig; syndfri. Luk. 1: 6 (NT 1526). Hielp migh i thenna werld / Ostrafflig lefwa kunna. Ps. 1695, 261: 8; jfr Ps. 1937, 397: 8. Ett heligt och ostraffligt sinne. Lehnberg Pred. 1: 267 (c. 1800). Verdandis ledande medlemmar sades .. vara .. i sitt enskilda lif ostraffliga och flitiga. De Geer Minn. 2: 282 (1892). Psalt. 37: 37 (Bib. 1917). jfr: Ath j ostraffeligha skolen wara på wårs herres Jesu Christi dagh. 1Kor. 1: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; jfr 3). jfr äv. (†): Biwdh .. sådant ath the wara ostraffeligha. 1Tim. 5: 7 (NT 1526; Bib. 1917: så att man icke får något att förevita dem). — särsk.
a) om sak, numera i sht seder l. vandel l. leverne o. d. (i sht förr äv. handling l. beteende o. d.): rättskaffens, rättfärdig o. d.; äv.: som man icke kan rikta förebråelser mot ngn för; äv. (numera knappast br.) om dom: rättvis, rättfärdig. Psalt. 101: 6 (öv. 1536). (Guds) Domar äro ostraffelighe. As. 4 (Bib. 1541). At han fördt hadhe itt ostraffeligit leffuerne. LPetri 2Post. 214 a (1555). Lagerbring 1Hist. 2: 544 (1773; om beteende). Ostrafflig vandel. Hagberg Pred. 2: 70 (1815). HågkLivsintr. 6: 104 (1925). jfr (†): Om den ärliga fattigdomen med all rätt är ostrafflig, så (osv.). Geijer I. 6: 146 (1839). särsk.
α) (i bibliskt spr.) om ord o. d.: som man icke i ngt avseende kan lastas för (jfr 1). Helsosam och ostraffeligh ord. Tit. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: sunt, ostraffligt tal).
β) (†) i uttr. det är mig ostraffligt, jag kan icke klandras för det, inga förebråelser kunna riktas mot mig för det. G1R 29: 698 (1560).
γ) (†) övergående i bet.: icke syndig, oskyldig. De ostraffelige välluster .., dem ingen kan Herdarna förtaga. Ehrenadler Tel. 65 (1723; fr. orig.: innocens).
b) ss. adv.: oförvitligt; syndlöst, utan synd; så att man icke kan förebrås ngt l. förevitas ngt orätt l. dyl. OPetri Hb. B 2 b (1529). Then ther ostraffeligha leffuer han leffuer säkert. Ordspr. 10: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: i ostrafflighet). Wirsén NDikt. 26 (1880). jfr (†): Så väll medt then fatige som then rige .. upartieske och ustraffelige ath holle. RA I. 1: 276 (1540).
3) (numera föga br.; se dock a) icke (juridiskt) straffbar; som icke kan straffas (emedan vederbörande icke begått ngt brott). Schultze Ordb. 5113 (c. 1755). Felaktigheter, .. icke kränkande .. (samhällets) lagar och följaktligen .. ostraffliga. Järta 2: 565 (1826). Sundén (1888). jfr: Ther hörer konst til at så förswara förräderij at thet bliffuer ostraffeligit. OPetri Kr. 76 (c. 1540). — särsk.
a) (i lagspr.; fullt br.) om leverne: som kännetecknas av att vederbörande icke begår ngt straffbart; jfr 2 a. SFS 1938, s. 304. Därs. 1943, s. 1423.
b) ss. adv.; särsk. (†): utan (risk för) straff. Thet är på Läkiare .. en hånisk Speeglosa .. them wara allena loffgifwit, .. ostraffeligen döda. Schroderus Comenius 794 (1639).
1) (i högre stil) till 2. Serenius Mmm 2 b (1734). Melin JesuL 2: 224 (1843). Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg. Ordspr. 10: 9 (Bib. 1917).
Spalt O 1506 band 19, 1951