Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OSÄKRA, v., -ing. [bildat till osäkrad, p. adj.1] med avs. på skjutvapen l. sprängprojektil o. d.: upphäva säkringen hos (vapnet osv.) (o. därmed göra klart för skottlossning osv.). Aminoff Krigsg. 420 (1904). (Han) drog upp sin revolver och osäkrade den. Hedberg Rymm. 215 (1930). —
OSÄKRAD, p. adj.1 [av o- 1 o. säkrad, p. pf. av säkra (l. p. pf. av osäkra)] om skjutvapen l. sprängprojektil o. d.: icke säkrad; som osäkrats. IllMilRevy 1903, s. 122. Spränghandgranaten är .. osäkrad, då (transportsäkringen) är borttagen. SoldatinstrInf. 1944, s. 84. —
OSÄKRAD, p. adj.2 [till osäker] (†) i uttr. vara osäkrad, hotas l. vara (bli) utsatt (av resp. för ngt farligt l. obehagligt o. d.), ansättas. Her ähr en stoor hoop köpmansskep, hvilke .. klage sig hårdt, at dee skula gifva så stoor tull och skola nu vara af de Dansiker på siön osekrat. OxBr. 9: 409 (1627). RARP 7: 54 (1660). —
OSÄLJBAR3~02, äv. ~20.
1) som (är så dålig l. värdelös l. omodern o. d. att den) icke går att sälja; som ingen vill köpa. Berch Hush. 231 (1747). Ett .. osäljbart restlager av dyrt kristidssiden. Siwertz Varuh. 212 (1926). särsk. (tillf.) i uttr. osäljbar till ngn, som icke går att sälja till ngn. Chydenius 68 (1765).
2) (tillf.) som icke får säljas. NF 5: 1422 (1882; om jordlotter).
3) (enst., †) om person: som icke säljer sig, omutlig. Topelius Fält. 5: 176 (1867).

 

Spalt O 1542 band 19, 1951

Webbansvarig