Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OTORKAD, p. adj.
1) vars vätskehalt icke torkats ut, icke (ut)torkad l. torr; rå. Linc. Qq 1 b (1640). Obetad, otorkad säd. LAHT 1904, s. 369.
2) (tillf.) icke (av)torkad. Murberg FörslSAOB (1791). Otorkade mungipor. Roos Skugg. 300 (1891). —
OTORR. (†) otorkad, rå; våt, fuktig. Verelius 302 (1681). Broocman Hush. 2: 204 (1736; om säd). —
OTORSTIG, se otörstig.

 

Spalt O 1581 band 19, 1951

Webbansvarig