Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OXEL ωk4sel, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. oxeln (Broberg AnmTräPlant. 42 (1775) osv.) ((†) oxlen Sahlstedt (1773), Murberg FörslSAOB Bih. (1791)); pl. (i bet. 1) oxlar (Linné Öl. 146 (1745) osv.) ((†) oxler IErici Colerus 1: 53 (c. 1645)).
Ordformer
(hoxel(l) 1638—1694. hoxl 1637. oxel(l) 1558 osv. oxl c. 1635)
Etymologi
[sv. dial. oxel; jfr d. aksel- (i ssgn akselbær); av ovisst urspr., möjl. av ett germ. ōhsl- o. besläktat med fsv. akarn, ollon, got. akran, frukt; namnet skulle i så fall eg. åsyfta trädets bär; jfr sv. dial. åsl, åselbär; jfr äv. nor. dial. asal, asald]
1) individ l. art bland de arter av växtsläktet Sorbus Tourn. som ha hela l. bl. parkluvna blad; i sht om trädet Sorbus suecica (Lin.) Krok (Sorbus scandica Fr.), äv. kallat svensk l. vanlig l. allmän oxel. G1R 28: 76 (1558). Oxel. Är högväxt och kan äfven brukas til Aléer af vackert utseende. Alm(Sthm) 1797, s. 39. Svensk Oxel. Wahlenberg FlSv. 309 (1824). Karlfeldt FlBell. 61 (1918). särsk.
a) om trädet Sorbus aria (Lin.) Crantz, vanl. kallat vit l. norsk oxel. Linné FlSv. 433 (1755). VetAH 1774, s. 28. Norsk oxel. Fries Ordb. (c. 1870). Hvita oxeln. Uppl. 1: 97 (1901). jfr VIT-OXEL.
b) trädet Sorbus hybrida Lin., oxelrönn; äv. kallat finsk oxel. Fries Ordb. (c. 1870). ASFFlF XL. 4: 30 (1915; fr. Åland). jfr FINN-, RÖNN-, SUR-OXEL.
2) ved l. virke av de under 1 omnämnda träden. (Ekenberg o.) Landin (1894).
Ssgr (i allm. till 1): A: OXEL-ALLÉ. TurÅ 1911, s. 131. —
-ART. jfr art 8 a. Ström Skogsh. 79 (1830). FoFl. 1907, s. 202. —
-BÄR. (oxel- (oxl-) c. 1635 osv. oxla- 1642. oxle- 1638—1756) frukt av oxel. Schroderus Dict. 126 (c. 1635).
Ssgr: oxelbärs-, äv. oxelbär-klase. (-bär-) Suneson GGrund 23 (1926).
-mos. kok. Block Pest. 13 (1711). Östergren (1934).
-trä. (†) oxel. Bromelius Chl. 110 (1694).
-träd. oxel. Lindestolpe FlWiksb. 36 (1716). —
-HÄCK. —
-LUND. Karlfeldt FlPom. 17 (1906). —
-PLANTERING. Linné Bref I. 1: 56 (1749; abstr.). Fischerström Mäl. 265 (1785; abstr.). —
-PÄRON.
1) (†) om (frukten av) vissa arter av växtsläktet Amelanchier Med.; jfr mispel 4. (Lat.) Amelanchier Botryápium (De Candolle), (sv.) Druflika Oxelpäron. Lilja FlOdlVext. 69 (1839). (Lat.) Amelanchier vulgaris (Mönch), (sv.) Vanliga Oxelpäron. Därs. ÖoL (1852).
2) (†) om (frukten av) trädet Sorbus domestica Lin., päronrönn; äv. i uttr. amerikanskt oxelpäron, om trädet Sorbus americana Pursch, amerikansk oxel. Lilja FlOdlVext. Suppl. 36 (1840).
3) (mindre br.) om hybriden Sorbopyrus auricularis (Sorbus aria × Pyrus communis), päronoxel. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 37. SvD(A) 1933, nr 261, s. 3. —
(jfr 1 b) -RÖNN. [trädets blad erinra om rönnens] (föga br.) trädet Sorbus hybrida Lin., finnoxel. Liljeblad Fl. 163 (1792). ASFFlF 42: 36 (1915). —
-SLÄKTE(T). växtsläktet Sorbus Tourn.; äv. i uttr. oxel- och rönnsläktet. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 275 (1857). 2NF (1914). —
-TRÄ. (oxel- 1650 osv. oxle- 1747—1756)
1) ved l. virke av oxel; jfr oxel, sbst.1 2. Kockeb. A 2 a (1650).
2) (†) = oxel, sbst.1 1. Björner AnmOksl. A 3 a (1747). Broberg AnmTräPlant. 37 (1775). —
(jfr 1) -TRÄD. oxel. Lind (1738). —
(jfr 2) -VIRKE. Ambrosiani DokumPprsbr. 137 (i handl. fr. 1829).
B (†): OXLA-BÄR, se A.
C (†): OXLE-BÄR, -TRÄ, se A.
Avledn.: OXLE, n. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, 2: stycke ved av oxel. Fatab. 1913, s. 87 (fr. Västergötl.).

 

Spalt O 1745 band 19, 1951

Webbansvarig