Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PADDEL pad4el, r. l. m.; best. -n; pl. paddlar; förr äv. PADDLA, r. l. f.
Ordformer
(paddel 1855 osv. paddla 1853—c. 1875)
Etymologi
[jfr d. padle, paddel, nor. o. t. paddel; av eng. paddle, urspr.: spadliknande redskap (varmed plogbill rengöres från jord o. d.); jfr eng. padle, kratta, pattle, spadliknande redskap (varmed plogbill rengöres från jord o. d.), kratta; av ovisst urspr.]
1) kort åra med brett blad i ena ändan l. i båda ändar, vanl. använd för framdrivande av smala farkoster utan årklykor (i sht kanoter), varvid roddaren sitter vänd mot fören o. för åran mer l. mindre lodrätt ned i vattnet utanför relingen, paddelåra; jfr PAGAJ. Andersson Verldsoms. 1: 57 (1853). Paddeln till en kanot bör alltid kunna itudelas. TIdr. 1881, s. 23 (om tvåbladig paddel). En brödspadeliknande paddel. Melin AmazUrskog. 53 (1929). jfr KANOT-PADDEL.
2) [efter motsv. anv. i eng.] tekn. skovel på l. till vattenhjul o. d.; numera i sht om skovel l. träskiva på omröringsapparat för kemisk rening av vatten. Jungberg (1873). TT 1940, V. s. 164 (på omröringsapparat).
Ssgr (i allm. till 1; jfr paddla, v. ssgr): PADDEL-BLAD. [jfr t. paddelblatt] jfr blad 3 b. Balck Idr. 1: 374 (1886). —
-FÖRING. förande l. manövrerande av paddel(n); sätt att föra l. manövrera paddel(n). Balck Idr. 1: 375 (1886). —
(2) -HJUL. [efter eng. paddle-wheel] (numera bl. tillf.) skovelhjul. KrigVAH 1824, s. 111. Otter Officer 18 (1930). —
-SKAFT. Balck Idr. 1: 374 (1886). —
-TAG. om vart särskilt tag med paddeln vid paddling; ofta i pl. Skogman Eug. 2: 17 (1855). UNT 1934, nr 209, s. 13 (i pl.).

 

Spalt P 33 band 19, 1952

Webbansvarig