| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAH pa4h l. pa4 (långt), l. pah4 l. pă4 (kort), l. pa4h l. pa4 (långt) l. pă4 (kort) (Anm. Av de anförda uttalsformerna torde pă4 o. păh4 (med kraftigt explosivt p) vara de vanligaste i det levande talet (jfr Ideforss PrimInterj. 1: 70, 76 (1928)), under det att pa4h o. pa4 huvudsakligen (i viss mån äv. pa4h o. pa4) representera läsuttal), interj.
(numera mindre br.) ss. uttr. för avvisande av ngt (som man icke skänker tilltro) l. för (känslor av) ringaktning l. missbelåtenhet o. d.; stundom liktydigt med: jo pytt, pyttsan, stundom med: asch, äsch; i sht förr äv. upprepat (en l. flera gånger). Envallsson Skom. 46 (1785). Kexél 1: 290 (1790: Pa, pa, pa, pa!). Almqvist AMay 61 (1838: Pah-pah-). Sara. Du är ryslig, Aron! Aron. Pah, du är väl inte mörkrädd. Jolin Barnhusb. 202 (1849). (Mary:) Han tror att jag kan bli en världsberömd dansös — Felix. Pah! Bergman Patr. 53 (1928). Nordström PlanMark. 127 (1937). jfr (parodiskt): Pa! sade han och drog sitt långa svärd för att hugga näsan av (trollpackan). Wallengren SSkr. 4: 245 (1895); jfr HA, interj. I 1 d.
Spalt P 47 band 19, 1952