Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PALANK, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
(†) enkel pålvärksbefästning (kring by l. öppen stad); på dylikt sätt befäst ort. PT 1791, nr 69, s. 2 (om sydeuropeiska förh.). Hazelius Bef. 111 (1836). WoJ (1891). jfr: Palancke, (dvs.) en ort som är med pallisader befäst, förstad, och moras som är emot fiendens anlopp. Biurman Brefst. 158 (1729).
Spalt P 64 band 19, 1952