| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARALLAX par1alak4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes stundom den lat.-gr. formen parallaxis. Rålamb 4: 104 (1690). Hofcal. 1769, s. 129.
(i fackspr.) den förändring av ett föremåls läge (i förh. till ett annat föremål) som uppkommer, då föremålet iakttages från olika observationspunkter; äv. dels allmännare, om det förhållandet att en dylik förändring inträder l. i det föreliggande fallet spelar en viss roll, dels om lägeskillnaden, särsk. om vinkeln mellan de båda riktningar i vilka ett föremål synes från två olika observationspunkter l. om denna vinkels storlek. ConvLex. 7: 806 (1837). SvGeogrÅb. 1933, s. 146. — särsk.
a) astr. om vinkeln mellan de båda riktningar i vilka ett celest föremål iakttages från två olika observationspunkter l. om en däremot svarande skillnad. Rajalin Nav. 89 (1728). Bergstrand Astr. 112 (1925). jfr ASCENSIONAL-, DEKLINATIONS-, HORISONTAL-, HÖJD-, SOL-, STJÄRN-PARALLAX.
b) mil. om den skillnad som föreligger mellan ett visst skjutmåls (ett flygplans o. d.) läge i förhållande till o. avstånd från å ena sidan ett luftvärns- l. artilleriförbands eldledningsplats (mätplats), å andra sidan dess batteriplats (varifrån skjutningen sker), l. om vinkeln mellan syftlinjerna från batteri- o. eldledningsplatserna till målet. SoldatinstrLuftv. 1946, s. 334.
c) fys. i fråga om avläsning av vissa mätinstrument; om den skillnad (l. felaktighet) som kan uppkomma därigm att vid avläsningen den utslagsgivande visaren resp. kvicksilverpelaren l. dyl. icke befinner sig i samma plan som avläsningsskalan. JernkA 1847, s. 329. SvUppslB (1934).
-CIRKEL. cirkel som erhålles gm projektion av en stjärnas parallaxellips på ett plan lagt genom stjärnan parallellt med ekliptikan. Melanderhjelm Astr. 1: 122 (1795). —
-ELLIPS. ellips utefter vilken en himlakropp på grund av den årliga parallaxen synes röra sig. Melanderhjelm Astr. 1: 122 (1795). —
Spalt P 244 band 19, 1952