| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARALLELL par1aläl4, ngn gg -ä4l (paralle´l Weste; paralä´ll Dalin) r. l. m. l. f. ((†) n. Rålamb 10: 14 (1691)); best. -en, stundom -n; pl. -er.
1) om linje (l. yta) i förh. till annan linje (resp. yta) med vilken den är parallell, parallell linje l. yta. Rålamb 10: 14 (1691). Paralleler äro öfverallt på samma afstånd från hvarandra. Bergroth Geom. 29 (1876). SvSkog. 683 (1928).
2) parallellcirkel.
a) geod. parallellcirkel (se d. o. 1); breddgrad. Luth Astr. 76 (1584). Denna (fågel-)art häckar öfver hela Sverige upp till 64:de parallellen. Ericson Fågelkås. 1: 137 (1906). jfr EKVATOR-PARALLELL.
3) om ett föremål som är parallellt med ett annat föremål.
a) (förr) mil. om de (vanl. tre) löpgravar som anlades parallellt med den fientliga fästningen l. fronten. Richardson Krigsv. 3: 468 (1749). Wimarson Krig 1675—79 3: 36 (1912).
b) (numera föga br.) orgelb. om de parallella, med hål försedda lister genom vilka luften från vindlådan beredes tillträde till orgelpiporna, slejf. Höijer (1864). 2NF 31: 1174 (1921).
c) bärgv. om malmkroppar som sträcka sig parallellt. SvTidskr. 1873, s. 90. SvRike I. 1: 110 (1899).
4) mus. i utvidgad anv. (jfr 5), om parallellrörelse (se d. o. 2). I tvåstämmig sats klingar denna parallel (av två stora terser) .. icke väl. Wegelius Musikl. 1: 79 (1888).
5) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 4), om ett fall (ett föremål, en händelse o. d.) som i ett l. annat avseende är parallellt (se PARALLELL, adj. 3) med l. uppvisar en liknande utvecklingsgång som l. bildar en motsvarighet l. ett sidostycke till ett visst annat fall, analogt l. likartat fall, parallellfall, parallellföreteelse; särsk. om dylikt fall som användes till belysande jämförelse. En parallell till (ngn gg med) ngt. Leopold (SVS) II. 1: 134 (1782). Denna serie djurbilder utgör en parallel till den ofvan .. omtalade serien. AntT XI. 3: 93 (1893). Företeelsen har utländska paralleller. SvRiksd. I. 3: 339 (1933). 3SAH 50: 63 (1940: med). — särsk.
b) närmande sig bet.: jämförelse; numera nästan bl. i uttr. draga l. uppdraga en parallell mellan ngra fall o. d. Insändarens blygsamma paralel emellan sin och Doktor Wallins öfversättning lemnas åt sakkunnige läsare att bedömma. Polyfem II. 7: 1 (1810). Sidney .. uppdrager .. en parallel mellan Englands tillstånd före och efter den stuartska ättens återkallande till sina fäders tron. Bolin Statsl. 2: 81 (1871). KyrkohÅ 1937, s. 288.
6) abstrakt: förhållandet att vara parallell med ngt, parallellitet o. d.
a) (†) motsv. PARALLELL, adj. 1, 2, i uttr. i parallell med ngt l. i ngts parallell, parallellt l. i bredd med ngt. CAEhrensvärd Brev 1: 199 (1789). För tolf år sedan har han midt för slottet och i parallel med kyrkan låtit bygga sin graf. JournLTh. 1812, nr 204, s. 3.
b) (mera tillf.) motsv. PARALLELL, adj. 3: parallellism, likhet, analogi. En (tidnings-)ledare .. som hänvisade på parallellen med det krig, som nu råder mellan Europas stater, slutade (osv.). Athena 42 (1917).
c) (ngt vard.) tekn. motsv. PARALLELL, adj. 4, i uttr. i parallell, i fråga om förbindning l. sammankoppling av olika (kraftalstrande) maskiner l. maskindelar o. d.: i parallellkoppling. TT 1886, s. 131. Med kondensatorn kopplad i parallell med induktionsspolen. RadioAm. 1924, nr 1, s. 3.
d) (†) motsv. PARALLELL, adj. 5: jämförlighet, paritet o. d.; särsk. i uttr. sätta l. ställa ngt l. stå l. gå l. löpa i parallell med ngt, sätta ngt resp. vara i paritet l. klass med ngt, jämföra ngt resp. vara jämförbar med ngt. HH XXI. 1: 9 (1709). Varandes uti detta fall ingen paralel emellan andra domare i riket, om hvilcke lagen här talar, och Riksens Herrar Råd. 2RARP 9: 565 (1738). (I memorialet) sättes han .. i parallel med skälmar och förrädare. 2RARP 16: 591 (1747). (Hidalgos) stå i parallel med ofrälse. Eberhardt AllmH 3: 352 (1776). Bergklint MSam. 1: 237 (1781: löper). Biberg 3: 360 (c. 1823: gå). I afseende å denna (Hegels) metod .. kan .. Hegels psykologi ställas i parallel med den gamla rationella psykologin. Rein Psyk. 1: 279 (1876).
-GRAD, r. l. m. geod. 1/360 eller grad (se grad, sbst.1 3 d) av en parallellcirkel. Melanderhjelm Astr. 1: 251 (1795). —
-METOD, sbst.1 (sbst.2 se parallell, adj. ssgr). (†) sjöt. sätt att vid parallellsegling finna longituden medelst (bestick)räkning. Klint Navig. 85 (1842). Wrangel LbNav. 151 (1897). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SEGLING. sjöt. segling utmed en latituds parallell, dvs. rakt öster- l. västerut. Hauswolff Nav. 320 (1756).
Spalt P 244 band 19, 1952