Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARALLELLITET par1aläl1ite4t, ngn gg -lä1l-, äv. 01004, r. l. f.; best. -en.
1) egenskapen l. förhållandet att vara parallell (i eg. bet.; se PARALLELL, adj. 1). Roswall Nav. 80 (1806). Nivåytornas bristande parallellitet. Ymer 1936, s. 282.
2) = PARALLELLISM 2. Man synes kunna uppställa en ganska långt gående parallellitet mellan värmets och kemiska ämnens spridning JernkA 1908, s. 169. KemT 1913, s. 175.
Spalt P 253 band 19, 1952