Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARD pa4rd, förr äv. PARDE, m. l. r.; best. -en; pl. -er40 l. 32 ((†) -ar Rudbeck Atl. 3: 557 (1698)); l. (numera knappast br.) PARDER pa4rder, m. l. r.; best. -n; pl. =; förr äv. PARDUS, m. Anm. Ordet förekommer med lat. böjning i Upp. 13: 2 (NT 1526: Pardo, dat. sg.).
Ordformer
(pard 1637 osv. parde 1536—1734. parden, sg. best. 1541 osv. parder, sg. 1685—1912. parder, pl. 1541 osv. pardus 1615)
Etymologi
[jfr d. parder, ä. d. pard, pardus, mlt. pard, t. pard, parde, parder (mht. part, parde, fht pardo); av lat. pardus, panter(hanne), av gr. πάρδος, panter(hanne), sammanhörande med πάρδαλις (se PARDEL). — Jfr KAMELOPARD, LEOPARD]
1) (numera bl. i vitter stil, med starkt ålderdomlig prägel) leopard, panter; förr särsk. om hannen. Syr. 28: 23 (öv. 1536). Vlffuar skola boo tilsammans medh lamb, och Parder liggia ibland kedh. Jes. 11: 6 (Bib. 1541). Han (dvs. hannen) kallas een Parde: men Hoon (dvs. honan) ett Pantherdiwr. Lælius Bünting Res. 1: 249 (1588). Parden gled smidigt ned .. och lomade .. bort mellan de gröna stammarna. Nilsson HistFärs 110 (1940). särsk.
a) i uttr. som med hänvisning på leopardens fläckar framhålla att naturen icke låter ändra sig, samt i användningar som närmast utgå från dylika uttr.; jfr LEOPARD 1 slutet. Kan ock en Ethioper förwandla sina hwdh, eller en Parde sina flecker? Jer. 13: 23 (Bib. 1541). Brogren Psyke 35 (1912).
b) (†) zool. i utvidgad anv., om irbis; äv. om Felis tigris sundaica Fitz., sundatiger. 1Brehm 1: 122 (1874; om irbis). Skymliga parden. Rebau NatH 1: 175 (1879; om sundatiger).
2) (†) om leopardskinn; anträffat bl. i pl. Synnerberg (1815).
Ssgr (till 1, †): A: PARD-FLÄCKIG. fläckig ss. en leopard. Sandström Jester 3 (1829). —
-LEJON. leopard. Almqvist Törnr. 1: 55 (1839).
B: PARDER-DJUR. leopard. Lind 1: 221 (1738). —
-HUD. leopardhud. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 2 (1753).

 

Spalt P 266 band 19, 1952

Webbansvarig