| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARENTERA par1änte4ra l. -en-, i Sveal. äv. -e3ra2 (parente´ra (l(äs) paräntera) Weste, paränntèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PARENTATION, PARENTATOR.
1) (mera tillf.) om antika förh.: offra dödsoffer, fira ngns minne med gravoffer. Cavallin Parent. 26 (1863).
2) hålla (högtidligt) åminnelsetal (l. liktal); vanl. i uttr. parentera över ngn, stundom äv. (tr.) parentera ngn, hålla åminnelsetal (l. liktal) över ngn; ngn gg äv. oeg. l. bildl.: hylla ngns minne med en skriven dödsruna; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som är (l. varit) föremål för parentation (äv. substantiverat); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: åminnelsetal (l. liktal). ConsAcAboP 1: 508 (1652: öfwer). Han .. / blef af Posten parenterad. Kellgren (SVS) 2: 159 (1782). Secter Gasp (inträder) midt under oration .. och börjar smäda så den parentherade som parentatorn. SvLitTidn. 1821, sp. 134. Professor Hallendorff parenterade under året bortgångna medlemmar. SvD(A) 1924, nr 327, s. 9.
Spalt P 272 band 19, 1952