Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARMÄN parmä4n, r. (l. f.?); best. -en; pl. -er (Eneroth Pom. 1: 80 (1864) osv.). Anm. Hos Trolle-Bonde Hesselby 163 (i handl. fr. c. 1750) har anträffats en pl. peremenes.
Etymologi
[jfr t. parmäne, f.; av eng. pearmain; möjl. ytterst till det it. stadsnamnet PARMA (jfr PARMESAN-ÄPPLE)]
pomol. äpple av en särsk. i England (förr) vanlig sort, utmärkt bl. a. av att formen är mitt emellan äggrund o. valsformig; äv. om denna äppelsort. Trolle-Bonde Hesselby 163 (i handl. fr. c. 1750). Sonesson HbTrädg. 424 (1926). — jfr SCHARLAKANS-PARMÄN.
Ssgr (pomol.): PARMÄN-FORM. hos äpple: den för en parmän karakteristiska formen. Eneroth Pom. 2: 163 (1866). —
-FORMAD, p. adj. Eneroth Pom. 1: 95 (1864).

 

Spalt P 313 band 19, 1952

Webbansvarig