Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARVEL par3vel2, förr äv. PIRVEL o. PYRVEL, m.; best. -n; pl. -vlar.
Ordformer
(parv- (-f-, -fv-) 1849 osv. pirv- 1842—c. 1875. pyrv- (-fv-) 1870—1889)
Etymologi
[sv. dial. parvel (jfr y. fsv. parver, liten pojke, Troj. 181); jfr sv. dial. pervel, pärvel, pyrvel, liten pojke, pirvil, mindre tjur, purvel, rund svarvad pinne vid rockhuvud, liten kvick o. ostyrig pojke, pirvel, plugg, stump, liten skyddslös varelse, liten (fet) pojke, parvel m. m., porvel, pörvel, småväxt gosse, parvel m. m., ävensom pirvla o. parvla, stulta (omkring); jfr äv. nor. dial. purv, liten klen person (vilket anses höra till en germ. rot pur-, som möjl. äv. föreligger i sv. dial. påra, växa dåligt (om träd), d. dial. (Jyll.) purre, förkrympt träd)]
liten pojke, pys; ofta med bibet. av att han betraktas med road välvilja. Kom hit du lilla pirvel, så skall du få sitta på min axel. Wetterbergh Genrem. 246 (1842). En tolf-årig parvel. Verd. 1888, s. 80. Den lille parveln i 1:sta och 2:dra klassen. PedT 1898, s. 26. En liten parvel / Som ännu äj kan tala. Wulff Petrarcab. 80 (1905). Allteftersom parveln blev pojke. Fogelqvist ResRot 156 (1926). — jfr POJK-, TIOÅRS-PARVEL.
Avledn.: PARVLA, v. [sv. dial. parvla] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stulta. Vi må föreställa oss .. (Thorild som barn) parflande ut vid fostermoderns hand. Fåhræus Thorild 3 (1888). Cannelin (1921).

 

Spalt P 366 band 19, 1952

Webbansvarig