Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSEPARTOUT pas1partω4, äv. -tɯ4, r. l. m. ((†) n. SvLitTidn. 1815, sp. 96); best. -en (vanl. uttalat -partω4n osv.); pl. -er.
Ordformer
(pass- 1906. passe- 1732 osv. -tout 1732 osv. -tu 1906. -tut 1948. Anm. Ordet skrives ofta passe-partout (med bindestreck). I ä. tid skrevs det stundom passe-par-tout l. ss. tre skilda ord passe par tout)
Etymologi
[jfr t. o. eng. passepartout; av fr. passe-partout, till passer (se PASSERA) o. partout (se PARTOUT)]
1) huvudnyckel. Den som missbrukar en passe par tout eller brukar dirk, anses för en Niding. PhilolParrhes. 1768, s. 13. SvUppslB (1934). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om ngt som hjälper l. berättigar ngn till tillträde överallt o. d. Fürst Stobæus 52 (i handl. fr. 1732). Förf. (till ”Goda Tonen”) .. tyckes endast velat använda sitt pickelhäringskap, såsom ett oskyldigt Passe-par-tout. SvLitTidn. 1815, sp. 96.
2) frikort; särsk. om kort som berättigar ngn till fritt tillträde överallt inom ett utställningsområde l. vid en nöjestillställning l. till föreställningarna på en teater o. d. Ekbohrn (1904). Östergren (1934).
3) ram för fotografier, gravyrer o. d., som består av en pappskiva l. dyl. i vars mitt gjorts en (i allm. fyrkantig l. oval) utskärning för fotografien osv. WoJ (1891). En litografi med passepartout. Form 1950, s. 126.
Ssgr: (2) PASSEPARTOUT-BILJETT. särsk. (i Finl.) om järnvägsbiljett som berättigar ngn till att under en viss tid göra vilka resor han vill på landets (statliga) järnvägar. TT 1898, Allm. s. 5. —
(2) -KORT, n. SvD(A) 1923, nr 85, s. 3. —
(jfr 1) -NYCKEL. —
(jfr 3) -RAM.

 

Spalt P 413 band 19, 1952

Webbansvarig