Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSLA, v.; pr. sg. -ar.
Etymologi
[sv. dial. passla, pasla; sannol. urspr. ljudmålande (jfr PRASSLA)]
(†) prassla. BtFinlH 2: 349 (1670). HistGällDöss 7 (1841).

 

Spalt P 435 band 19, 1952

Webbansvarig