Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PASTISCH pastiʃ4, äv. -i4ʃ, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
konstvärk (inom bildande konst, musik, litteratur) där konstnären medvetet efterliknar en äldre tids l. konstnärs stil o. uttrycksmedel; numera vanl. om litteraturvärk. Scheutz Ritk. 211 (1832). Oscar Levertins ”Matthias Waldins’ utländska resa”, en fint gjord pastiche, i hvilken författaren med sin noggranna kännedom i 1700-talets brefstil med säker konst diktar några bref från en .. frihetstidspräst och hans son. GHT 1896, nr 292 A, s. 2. (Parlamentshuset i London) som, oaktat det är en pastisch, gör en mäktig verkan med sina strängt enhetligt behandlade fasadlängor. 3NF 6: 827 (1927).
-STIL. SD(L) 1904, nr 233, s. 5.
PASTISCHÖR104, m. person (konstnär, författare osv.) som utför (målar, författar osv.) pastischer. (Den tyske målaren) Thoma är den allvarligaste och djupaste af pastichörer. Levertin Diktare 128 (1898). Lundgren VintMån. 79 (1933).
Spalt P 444 band 19, 1952