Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASTORALIER pas1tωra4lier l. -to- l. -tå-, l. 10302, sbst. pl., stundom PASTORALIA –a4lia, sbst. pl.
Ordformer
(-ia 1688—1726. -ier c. 1630, 1688 osv.)
Etymologi
[jfr t. pastoralien, kyrkoherdes ämbetsbestyr; av kyrkolat. pastoralia, sbst. pl., till pastoralis (se PASTORAL, adj.)]
(om ä. förh.) inkomster (i pänningar l. in natura) som utgjorde avlöning åt en församlings kyrkoherde o. prästerskap; äv. konkretare, om influtet belopp resp. mottagna naturaprodukter. ”Hr Jöns fick ensam sitta vid pastoralierna”. Hagström Herdam. 3: 70 (cit. fr. c. 1630). BtÅboH I. 5: 60 (1688). I lika måtto må Presterskapet uti Wästerbottn bygga sig Fartyg och med dem öfverföra sine Pastoralier til Inrikes Orter. PH 6: 4312 (1756). Det nu öfliga sättet för pastoraliers uppbörd. PT 1897, nr 293, s. 3.
Ssgr (om ä. förh.): PASTORALIE-FOND. fond som bildats av besparade pastoralier. BtRiksdP 1895, 8Hufvudtit. s. 10. —
-KONVENTION. = konvention 2 b. SvEcclT 1844, s. 51.

 

Spalt P 449 band 19, 1952

Webbansvarig