Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKTAT –a4t, n.; best. -et; pl. =, äv. -er.
Ordformer
(förr äv. pect-)
Etymologi
[jfr eng. pectate; av fr. pectate, bildat till pectique i acide pectique (se PEKTIN), medelst den i namn på salter vanliga ändelsen -at (jfr NITRAT, SULFAT m. fl.)]
kem. salt av pektinsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 390. 2NF (1914). jfr Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 271 (: bi-, tri- och sex-pectater).

 

Spalt P 552 band 19, 1952

Webbansvarig