Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKUNIÄR pe1kuniä4r l. pek1-, l. -ɯn-, l. -æ4r, l. 0104, äv. PEKUNJÄR -jä4r osv., adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -cun-. -ier 1899. -iär (-iaire) 1821 osv. -jär 1889 osv.)
Etymologi
[jfr t. pekuniär; av fr. pécuniaire, av lat. pecuniarius, avledn. av pecunia (se PEKUNIER)]
som består i l. rör l. har avseende på pänningar; pänning-; i pän(nin)gar. SC 2: 186 (1821). Då hon .. ej frågar efter den pecuniära vinsten, så (osv.). Tegnér (WB) 9: 574 (1844). Pekunjära uppoffringar. Zilliacus VandrÅr 3: 9 (1923).

 

Spalt P 553 band 19, 1952

Webbansvarig