Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENDERA, v. -ade.
Etymologi
[av lat. pendēre, hänga, vara oavgjord, bero av, i avljudsförh. till pondo, i (fråga om) vikt (jfr PUND), o. pondus, vikt (jfr PONDUS). — Jfr PENCHERA, PENDANG, PENDELOCK, PENDENTIV, PENSERA, PENSUM, PENTE, PÄNDEL m. fl.]
(†) i uttr. pendera av l. under ngt, bero av l. vara underkastad ngt l. lyda l. höra under l. till ngt; äv. i uttr. pendera till ngt, om tvist: vila l. anstå till (o. med avs. på utgången bero av) ngt. Att controversien öfver ded solde och utskeepade godz penderade till K. M:ttz förklaring. RP 1: 174 (1629). VDAkt. 1660, nr 88 (: af). HSH 31: 257 (1667: der vnder).

 

Spalt P 580 band 19, 1952

Webbansvarig