| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUND pun4d, vard. äv. pun4, n.; best. -et; pl. =.
I. om vissa viktenheter, viktmängder o. mynt samt i närstående anv.
1) beteckning för vissa viktenheter; jfr BESMANS-, FJÄRDINGS-, FOGDE-, HALV-, LIN-, LIS-, MARK-, SKEPP-, SKÅL-PUND.
a) (numera knappast br. utom om ä. l. utländska förh.) viktenhet varierande mellan omkr. 325 upp till (omkr.) 500 gram, ss. sv. viktualievikt från 1660-talet fram till metersystemets införande motsv. omkr. 425 gram (tidigare något mindre), skålpund; äv. om varumängd svarande till denna viktenhet; jfr MARK, sbst.3 1 b. Itt pund smörielse aff kostelighit oförfalskat nardus. Joh. 12: 3 (NT 1526). 9 Top(par) Melis(socker) vägde 82 pund 6 1/2 lod. 2VittAH 8: 101 (1540). En Menniskja, som väger 160 pund har åtminstone 120 pund vätskor uti sig. Rosenstein Comp. 198 (1736). (Den fångade gäddan) håller visst / 12 pund som sist. Bellman (BellmS) 8: 184 (1773). Idun 1950, nr 34, s. 3 (om danska förh.).
b) (numera knappast br. utom om ä. förh.) = LISPUND. I (dvs. ett) pundh Salth. G1R 1: 151 (1523). Effter Köörne skall mann och wethe, huru månge pund Smör effther hwar koo. CivInstr. 13 (1547); möjl. till a. At under Landtmannens frihet til försäljande af lefvande Fisk i Stadsens Hamnar och på Tårgen icke må begripas mindre partier, än halfva och hela pund, men väl derutöfver. PH 4: 2694 (1748). Gåsen ä’ så tung och stor; / .. Väger pundet, som jag tror. Sätherberg Dikt. 2: 183 (1846, 1863). GbgMP 1949, nr 30, s. 4. särsk. med bestämning angivande visst viktsystem. Ett Skieppund Tackjerns vigt giör tiugu sex pund Bergsvigt. FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. B 3 a.
d) [snarast utgående från a] i viss sånglek förekommande, skämtsamt överdriven uppgift om ringa vikt. Det gläder mig av hjärtans grund, / att femton skräddare väga ett pund / med sax och vax och nål och tråd, / syringen på. SånglekNääs 2: 85 (1915).
2) (om ä. l. utländska förh., mera tillf.) om tyngd (viktlod, i den forna orienten äv. sten) representerande pund (i bet. 1 a l. b) o. använd vid vägning, vikt. Rett wågh, rett pund, rett Skeppa, rett kanna skal wara när idher. 3Mos. 19: 36 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1859). L. Paulinus Gothus MonPac. 739 (1628).
3) (†) eg. = PUND-NAGEL; anträffat bl. i det bildl. uttr. ligga bak pund, vara åsidosatt o. d.; jfr PUND-NAGEL b α. Så är och nu Sanningen sänckter i grund, / Rättfärdigheet måste heel liggia baak pund. Arvidi 175 (1651).
4) (om ä. förh.) projektil (järnkula) som vägde ett skålpund; äv. använt ss. mått för storleken av ett eldrörs diameter. (Kanoner) som voro om 12 och 6 pundh. OxBr. 5: 441 (1627). Dessa kanoner (av bränt läder) sköto från ett till fyra pund. KrigsmSH 1802, s. 36. Weste (1807).
5) beteckning för vissa viktmängder av ädel metall l. för vissa (fingerade l. präglade) mynt av hög valör.
a) om forntida förh. i Grekland o. orienten, särsk. Palestina; numera företrädesvis [efter gr. μνᾶ resp. τάλαντον] i (anslutning till) vissa liknelser i NT, använt ss. beteckning för en (obestämt tänkt) pänningsumma (eg. för två skilda pänningsummor, en på 100 och en på 6.000 drakmer, motsv. viktmängder av silver på omkring 1/2 resp. 30 kg). (En man som skulle fara utrikes) kalladhe til sigh sina tienare, och fick (dvs. lämnade) them sina äghodelar j hender, och enom fick han fäm pund, enom tw, och enom it. Mat. 25: 15 (NT 1526; gr. τάλαντα). Herre titt pund haffuer förwerffuat (dvs. avkastat) tyio pund. Luk. 19: 16 (Därs.; gr. μνᾶ, μνᾶς). Thet Atheniske pundh gick för 60. miner. Schroderus Comenius 495 (1639). Enligt .. (Selma Lagerlöfs) mening var liknelsen om de anförtrodda punden den viktigaste av alla i Nya testamentet. Wägner Lagerlöf 2: 239 (1943). särsk. [efter hebr. mané] (†) i ä. bibelöversättningar (t. o. m. Melin HelSkr. (1862)) använt ss. beteckning för en (ss. myntenhet använd) viktmängd silver l. guld, varierande mellan omkr. 550 o. 960 gram (räknad ss. 50 l., ursprungligen, 60 siklar); numera kallad: mina. Try pund gull (användes) til hwar sköld. 1Kon. 10: 17 (Bib. 1541). Esra 2: 69 (Därs.). Neh. 7: 71 (Därs.).
b) om förh. i nyare tid.
α) [efter eng. pound (sterling)] i uttr. pund sterling l. elliptiskt därför, om en i England o. dess dominions Sydafrika, Australien o. Nya Zeeland förekommande myntenhet (numera bl. räknemynt l. sedelmynt), räknad = 20 shilling. KlädkamRSthm 1612 D, s. 44 a. 20 Skillingar Angliske göra 1 pund Sterling. 2Saml. 4: 125 (1637). Vi köpte ganska godt vin för ett lefvererings-pris af 10 pund sterling för hvar pipa. Landell Bligh 20 (1795). Onoterade valutor, säljkurser .. Johannesburg, 1 pund .. 14.52 (kr.) Melbourne, 1 pund .. 11.63 (kr.). SvD(B) 1952, nr 81, s. 13.
β) om vissa ä. tyska samt vissa holländska (numera bl. i vissa fall brukade) räknemynt; särsk. [efter mlt. punt grote, holl. pond groote(n) (jfr GROT, sbst.1) resp. holl. pond Vlaamsch, t. pfund Vlaams (Flämisch)] i uttr. pund grot l. flams(k) l. flämsk. iij (dvs. 3) pundh flamsk. TullbSthm 1539, s. 14 b. 6 gyllenn giöre Ett pund flamsk eller pund grotth. SjötågR 1546. Zettersten Handelsh. 2: 39 (1779). Hildebrand Medelt. 1: 623 (1884).
γ) beteckning för i Egypten, Israel o. Turkiet förekommande huvudmynt. Turkiskt pund à 100 piaster. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 242 (1899). Onoterade valutor, säljkurser Alexandria, 1 pund .. 14.95 (kr.) .. Istanbul, 100 pund .. 184.76 (kr.) .. Jerusalem, 1 pund .. 14.50 (kr.). SvD(A) 1952, nr 81, s. 10.
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 5 a; särsk. [med avs. på bet.-utvecklingen jfr TALANG] med anslutning till Jesu liknelser i Mat. 25: 14 ff. o. Luk. 19: 12 ff., om begåvning l. andlig utrustning (som ngn fått l. har o. som bör komma till nyttig användning); stundom om (ngt som ingår i) en människas jordiska tillgångar i allm. (i form av själs- l. kroppskrafter, kunskaper, materiella resurser m. m.). Huar tacke Gud för sitt pundh. ConsEcclAboP 35 (1657). Then ene hafwer thet, en annar annat fått; / Then ene thetta pund, en annar jämnegodt. Kolmodin QvSp. 1: 99 (1732). Alla de pund Herren gifvit dig, vare sig af krafter eller af egendom, de äro dig förlänade, .. på det du skall tjena Honom uti Hans återlösta. Bring Högm. 282 (1862). SvD(A) 1930, nr 307, s. 5. — särsk.
a) i sådana uttr. som använda l. nyttja l. förvalta l. taga vara på, äv. ockra med (se OCKRA, v. 3 a), förr äv. förkovra l. uppodla l. odla upp l. upparbeta sitt l. sina pund l. det l. de pund man fått o. d. (De) haffua .. theras pund, thet är, theras aff Gudi vndfångne gåffuor wel och medh flijt .. förkoffrat. AAAngermannus VtlDan. 614 (1592). PJBergius (1769) hos Linné Bref I. 3: 152 (: upodla). Mänska! betänk, huru du dina pund i tiden har användt. Nicander Minn. 32 (1769). Landquist Minns 149 (1949: förvaltat).
b) i sådana uttr. som nedgräva l. kasta bort sitt l. sina pund l. ett sådant pund. Iag .., som mitt ringa pund icke heller nidergrafvet hafver. Schück VittA 2: 63 (i handl. fr. 1674). Det fins ingen ursäkt för att gräfva ned ett sådant pund. Benedictsson Skåne 161 (1884). Han var likväl ämnad till något helt annat än kontorskarl, han kastade bort sina pund. Nordensvan Lek 102 (1887). Hedin 4Tal 35 (1914: gräva ned).
c) (†) i uttr. en person o. d. av ringa l. förträffliga pund l. av lika pund som ngn, en person som är föga l. utmärkt begåvad resp. lika begåvad som ngn. En Qwinna, / Af lika Stånd och lika Pund som hon. Runius (SVS) 1: 278 (1713). En person af ringa pund. Widegren (1788). En man af förträffliga pund. Lenngren (SVS) 2: 327 (1798).
d) (†) i uttr. efter sitt (enfaldiga l. ringa) pund, efter sin (enkla l. ringa) förmåga. HFinLappm. 2: 387 (1641). Effter mitt Enfalldige Pund. VDAkt. 1704, nr 90. Min .. upriktiga Intention, at efter mit ringa pund tiena mit kära Fädernesland. Triewald Konst. 18 (1734). Hvar och en efter sitt p(und). Dalin (1855).
e) (enst., †) i uttr. ngns huvuds lätta pund, ngns ytliga begåvning. Dit qvicka hufvuds lätta pund. Thorild (SVS) 1: 106 (1783; yttrat till Kellgren).
f) (†) i uttr. pund (ut)i ngt, begåvning för l. kunnighet l. skicklighet i ngt. Richardson Krigsv. 1: 72 (1738). (Historieprofessorn var) icke utan sit pund i Vitterheten. Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 87.
g) (†) i uttr. ha pund att osv., ha förmåga att osv. Man kan ju låta blifva att trycka, när man ej har pund eller tålamod att skrifva väl. Bergklint Vitt. 172 (1769).
h) (†) närmande sig l. övergående i bet.: fattningsförmåga. Ditt Tal du jänka till hvars pund. Frese AndelD 62 (1726).
II. om vissa rymd- o. ytmått.
1) (om ä. förh.) beteckning för vissa större rymdmått (särsk. spannmålsmått); i allm. räknade som 1/12 läst o. innehållande 20 l. 24 skäppor resp. 8 l. 12 spann (i vissa delar av Finl. 5 l. 6 spann). Så mygin Akerjordh, som eth pund kan såss opå. G1R 11: 200 (1536). Ett pundh rogh. Därs. 24: 533 (1554). 3 pundh affradh aff foglestade qwarnn. UpplDomb. 2: 35 (1579). I Skåne .. skulle .. ett pund innehålla 24 skäppor. Falkman Mått 1: 309 (1884). jfr Jansson Mått. (1950). — särsk.
a) (om ä. förh. i Skåne) i uttr. tröska till punds, tröska på ackord med ersättning in natura (av den tröskade spannmålen). Wigström Folkd. 1: 157 (1880).
b) [efter gr. κόρος] (†) om ett spannmålsmått (omkr. 360 liter) i Palestina på Jesu tid. Hundradha pund hwete. Luk. 16: 7 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. (1865); Bib. 1917: tunnor).
3) ss. våtvarumått.
b) [jfr t. halbes pfund, slangspråklig benämning på 1/4 liter l. en flaska på 3/8 liter] (vard.) 1/3 liter l. en ölflaska olaglig sprit (smuggelsprit l. hembränt). Thesleff Förbrytarspr. (1912). Hammenhög PoB 136 (1931). NysvSt. 1934, s. 66.
III. [sv. dial. punn, slag som ges under l. på lek (i ryggen l. på baken); jfr ä. t. pfund, vart o. ett av ett antal slag på baken med jaktkniven varmed en jägare bestraffades, om han använt jägarspråket felaktigt l. förbrutit sig mot ngn jägarregel; möjl. av ä. t. pfund schläge l. streiche, åtta slag (Krünitz Encykl. 112: 468 (1809)), till pfund ss. beteckning för antalet åtta (jfr att det ä. t. räknemyntet pfund innehöll 240 pfennig l. 8 skilling (à 30 pfennig)] om (slag l. stöt vid) avbasning.
1) (i vissa trakter, vard.) avbasning, stryk. NysvSt. 1934, s. 66. jfr: Then som swär .. i Borgestugune, straffes .. anten med färlepund, eller lägge i (fattig-)bössan. Schmedeman Just. 99 (1590). — särsk. [möjl. eg. utgående från I 1] (†) bildl.: straff, vedergällning. Oanseedt thet dröyes en stund, / Får lijkwist Riddarrö sitt pund. Messenius Sign. 50 (1612). Klaffaren får på sidstone sitt pund. Grubb 142 (1665).
2) (i sht förr, vard.) om (stöt i baken som ngn får vid) bestraffning gm pundning (se PUNDA, v.1 II 2). Såsom de mest pligtförsumlige .. skulle (de) sig till rättelse och de andra till varning erhålla pund. ÅbSvUndH 34: 91 (1848; från Karlstad). Ödmann VårD 1: 71 (1884, 1887; från Karlstad).
(I 1) -FISK. (pund- 1555. punda- 1562—1574. punde- 1555) (om ä. förh.) om (naturaskatt l. naturaprestation bestående av en) kvantitet fisk, beräknad efter vikt. Teitt Klag. 231 (1555). HFinlKamF 4: 4 (1574). —
(I 1) -FLÄSK. (pund- 1593. punda- 1576. punde- 1556—1593) (om ä. förh.) om (naturaskatt l. naturaprestation bestående av en) kvantitet fläsk, beräknad efter vikt. HFinlH 4: 286 (1556). HovförtärSthm 1593 C, s. 31. —
(I 1 b) -GRYTA. (pund- 1623. punda- 1544. punde- 1545—1553. pundo- 1552) [y. fsv. punda gryta] (†) gryta som vägde omkring ett lispund. 2SthmTb. 1: 32 (1544). Een Pund gryta af Malm. UpplDomb. 1: 49 (1623). —
(II 3 b) -GUBBE. (vard.) person som bedriver handel med olaglig sprit (i ”pund”). DN(A) 1931, nr 30, s. 17. —
(I 1 b) -GÄDDA. (pund- 1669—1938. punds- 1833—1867) (numera mindre br.) gädda som väger omkr. ett lispund. Castrén StormaktstDiktn. 96 (cit. fr. 1669). TurÅ 1938, s. 29. —
(I 5 b β) -GÄLD l. -GÄLT. [efter mlt. puntgelt, t. pfundgeld] (förr) = -tull. Stiernman Com. 1: 282 (1577). Hildebrand Medelt. 1: 623 (1884). —
-HUVUD, se d. o. —
(I 5 b β) -KAMMAR(E). [av lt. pundkamer, t. pfundkammer] (förr) institution för uppbärande av pundtull; lokal för dylik institution. 2SthmTb. 3: 77 (1554). RP 6: 733 (1636); jfr Stiernman Com. 2: 60 (1636) o. Därs. 3: 649 (1668). —
-KURS(EN). särsk. handel. o. bankv. till I 5 b α: kursen på engelska pund (sterling); jfr kurs 6. Cassel Dyrtid 93 (1917). —
(I 1) -KÖTT. (pund- 1560—1593. punda- 1576. punde- 1535—1603) (om ä. förh.) om (naturaskatt l. naturaprestation bestående av en) kvantitet kött, beräknad efter vikt. G1R 10: 254 (1535). HovförtärSthm 1603, s. 175. —
(II 1, 2) -LAND. (pund- 1543—1935. punde- 1536—1579) [fsv. punda land, pundland] (om ä. förh.) kam. jordareal (åkerstycke) av den storlek att det åtgick ett pund säd att beså den; jfr spann-land, tunn-land. G1R 11: 201 (1536). Därs. 17: 530 (1545). Rig 1934, s. 27 (om förh. 1539). —
(I 1) -LÄDER. [jfr d. pundlæder; efter lt. pundledder, t. pfundleder] (om ä. förh.) ett slags sulläder (som såldes efter vikt); jfr buntläder. SthmStadsord. 1: 104 (1654). Orrelius (1797).
Ssg: pundläders-hud. (om ä. förh.) SthmStadsord. 1: 105 (1654). ÅgerupArk. Bouppt. 1757 (: Punt läders hud). —
(II 1) -LÄST. (pund- 1540—1935. punda- 1559—1621. punde- 1552—1884) (om ä. förh.) spannmålsmått innehållande 12 pund l. 48 tunnor; jfr läst, sbst.2 2. Hallenberg Mynt 195 (i handl. fr. 1540). Heckscher SvEkonH 1: 73 (1935). —
(I 1 b) -NAGEL. (pund- 1620—1825. punde- 1583—1618) (†) på besman: skåra utmärkande äggens plats, då det vägda har en vikt av ett lispund?; jfr nagel, sbst.2 a.
a) i eg. anv. Den nagell, som är satt näste fram för punde naglen, och holler tre marker öffuer rette Lispundet. Stiernman Com. 1: 320 (1583). SUFinlH 5: 275 (1618).
α) [med syftning på utvägning vid vilken längre in befintlig skåra använts ss. den för lispundet gällande (så att den utvägda kvantiteten blivit mindre än den borde vara)] i uttr. bakom pundnageln, om (mycket) låg grad av anseende l. betydenhet (social ställning) o. d.; jfr pund I 3. Schroderus JMCr. 454 (1620). Jag harmas .. / At du (dvs. pänningen) mångt redligt blod bak om pundnageln ställer, / Och förer oförtient den fram, som du äst när. Granatenflycht Penn. C 1 a (1698).
β) symboliserande minimifordringarna för betyget godkänd i en examen; i uttr. gå över l. hinna pundnageln. Examen (med en regementsfältskär som ville förvärva doktorsgrad) blef anstält i förrgårs. Han hant knapt pundnaglen. Linné Bref I. 5: 133 (1765). Hade han gått öfver pundnaglen hos oss, hade vij .. giort honom till Doctor. Därs. —
-RÄNTA, r. l. f. (pund- 1668 osv. punda- 1657—c. 1700. punde- 1562—1739) (om ä. förh.) kam.
1) till I 1: naturaskatt utgående i en efter pundvikt beräknad varumängd. FörordnMåttVigt 1733, § 8. jfr FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. B 4 a.
2) till II 1; beteckning för ett jordstycke som beräknades ge ett pund i normal årlig avkastning l. varför en kvantitet av ett pund erlades i grundränta. Niels Persson soldhe salige Kong:e M:tt vdj samme gårdh 2 1/2 punde räntte. HH XIII. 1: 65 (1562). Säterijt .. är belägitt i Barkarÿd sochn till 2 1/2 Pundaränto. VDAkt. 1657, nr 303. Minnesskr1734Lag 2: 473 (1934). —
(II 1) -SKÄPPA. (i vissa trakter, förr) i uttr. tröska för pundskäppa, ”tröska till punds”. Benedictsson Folkl. 49 (1887). —
-TAL. (pund- 1727 osv. punda- 1529—1730. punde- 1545—1728) [jfr fsv. punda tal, räkning efter pund]
1) (om ä. förh.) till I 1: antal (skålpund l.) lispund (som ngt väger). Serenius EngÅkerm. 244 (1727). De (hö-)Parmar, som til mindre Pundetal uti visse Lands-orter äro brukelige. PH 1: 754 (1728). Dalin (1855).
2) (†) till II 1, i uttr. (ut)i pundtal, omräknat efter pund à 8 spann? HH XI. 1: 41 (1529). Landgilles rogmjöl 1 1/2 pund, 1 tunna, thet är uti pundetal 1 1/2 pund, 2 1/2 spän. Hallenberg Mynt 326 (i handl. fr. 1545). —
(I 1) -TALS, adv. (pund- 1738 osv. punda- 1730. punde- 1575—1712) (om ä. förh.) med användande av lispund l. skeppund ss. viktenhet; i kvantiteter uppgående till ett l. flera lispund l. skeppund. PrivSvStäd. 3: 287 (1575). Då (hästfodret på stället räcker till) slipper man hämta pundtals det långväga fodret. Dalin Vitt. II. 6: 117 (1740). Odhner G3 2: 310 (1896). —
(II 1) -TRÖSKARE. (i vissa trakter, förr) person som ”tröskade till punds”. EWigström (1891) i Landsm. VIII. 2: 6. —
(I 5 b β) -TULL. [efter mlt. punttol, t. pfundzoll; avgiften erlades urspr. med en ”grot” för varje varumängd med ett värde av ett ”pund grot”] (förr) i vissa tyska, polska, baltiska o. svenska östersjöhamnar upptagen tullavgift, införd av hansan o. urspr. avsedd till bestridande av hansans försvarsutgifter; jfr -gäld. RP 6: 542 (1636). Wendt SvLicPreuss. 30 (1933). jfr: (En i Lybeck förekommande tull) then the kalla pwndt tool. G1R 2: 159 (1525). —
(I 5 b α) -VALUTA. handel. England måste dra upp bestämda riktlinjer för sin vård om pundvalutan. SvD(A) 1932, nr 328, s. 4. —
(I 1) -VARA, r. l. f. (pund- c. 1700, 1734—1847. punde- 1655) (†) vara som säljes efter pundvikt; särsk. om livsmedel; i sht i pl.; äv. övergående i bet.: kraftig föda, ss. kött, fläsk o. d. NoraskogArk. 6: 234 (1655). Mycket fläsk, fogel och kött; med få ord: hvad vi kalla pund-varor, utgjorde hela måltiden. Ekelund Fielding 362 (1765). Ek Horatius 2: 316 (1847). Dalin (1855). —
(I 1) -VIKT. (pund- 1583 osv. punda- 1569. punde- 1651) (om ä. förh.) vikt i pund (särsk. lispund); viktenhet (särsk. lispund) med namnet pund. PrivSvStäd. 3: 101 (1569). Hildebrand Medelt. 1: 755 (1894). —
-VIS, adv. särsk. (om ä. förh.) till I 1 b: med användande av lispund ss. viktenhet; i kvantiteter uppgående till ett l. flera lispund. Schmedeman Just. 372 (1664). Lister af kläden, flaneller, etc. kunna få köpas pundvis hos skräddare och klädeshandlare. Hagdahl DBäst. 87 (1885).
B (†): PUNDA-FISK, -FLÄSK, -GRYTA, -KÖTT, -LÄST, se A. —
-RÄNTA, se A. —
(II 1) -SÄDE. ett ”punds” utsäde. Itt pundasädhe .. (skall giva) icke meer än een skeppo. LPetri Jes. 5: 10 (1568; Bib. 1541: en tönia sädh; Bib. 1917: en homers utsäde). —
-TAL, -TALS, se A. —
(I 5 a) -TUNGA, n. (ngt som har) tyngden av en talent. Stoort haghel så som it pundatunga, kom nedher aff himmelen. Upp. 16: 21 (NT 1526; gr. ταλαντιαία; Bib. 1541: en Centener; Bib. 1917: centnertunga). —
-VIKT, se A.
C (†): PUNDE-FISK, -FLÄSK, -GRYTA, -KÖTT, -LAND, -LÄST, -NAGEL, -RÄNTA, -TAL, -TALS, -VARA, -VIKT, se A. —
D (†): PUNDO-GRYTA, se A. —
E (†): PUNDS-GÄDDA, se A.
Spalt P 2401 band 21, 1955