Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUNDIG, adj., numera bl. i ssgr -PUNDIG ~pun2dig.
Etymologi
[jfr t. pfündig; avledn. av PUND]
1) (om ä. förh.) som väger så l. så många skålpund l. lispund; i ssgrna FEMTIO-, FEMTON-, FYRA-PUNDIG m. fl.; jfr PUND I 1 a, b.
2) [eg.: som innehåller så l. så många skålpund bly på var centner] (†) om stämplat tenn, för att beteckna det ss. legerat med bly i viss proportion; jfr PUND I 1 a. Wallerius Min. 467 (1747). Möller (1790, 1807). jfr TRE-, TVÅ-PUNDIG m. fl.
3) [anspelande på PUNDHUVUD] (†) om huvud: sömntyngd; jfr PUND I 1 b. Kung Pharao mellanåt nickade till. / .. Fördömme Kung Pharao, hvilken som vill, / Men hufv’et var pundigt och kronan var tung. Sjöberg (SVS) 1: 277 (1822).
4) († utom i ssgr) om kanon, för att beteckna den ss. avsedd för projektiler av viss vikt; jfr PUND I 4. Hel laddning kallas så många Skålpund Krut, som Canon är pundig til. PH 9: 281 (1770). Wingård Minn. 1: 31 (1846). jfr ADERTON-, FYRA-, HALV-, NIO-, TJUGUFYRA-, TOLV-PUNDIG m. fl.
Ssg (till 4; om ä. förh.): PUNDIG-TAL. (pundig- 1768 osv. pundige- 1752—1802) tal angivande vikten i skålpund av en till ett skjutvapens (en kanons) eldrör passande järnkula; (ett skjutvapens) kaliber. PH 5: 3445 (1752). VFl. 1914, s. 76.

 

Spalt P 2408 band 21, 1955

Webbansvarig