| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PENTA- pän1ta- l. pen1ta- l. (i ssgn PENTA-METER) pänta3– l. penta3– l. 04—, l. (framför vokal) PENT- pän1t- l. pen1t- l. (framför betonad stavelse) pänt- l. pent-.
i ssgr: som innehåller l. kännetecknas av l. har avseende på ett femtal av ngt l. som utgör en av ett femtal o. d.; fem-.
-ANDRIEN, sbst. sg. best., r. l. f. [av nylat. Pentandria (jfr pent-andrist)] (†) bot. om den femte, av samkönade blommor med fem fria ståndare i varje blomma utmärkta klassen i Linnés sexualsystem, klassen Pentandria. Gadd Landtsk. 2: 223 (1775). SvLitTidn. 1820, sp. 629. —
-ANDRIST -andris4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [till nylat. Pentandria (jfr dekandrist)] (numera knappast br.) bot. växt tillhörande den femte klassen (Pentandria) i Linnés sexualsystem; jfr fem-männing 2. CMBlom (1761) hos Linné Bref I. 3: 283. LoW (1911). —
2) (med prägel av fackspr.) medlem av femmannaregering l. femmannastyrelse; jfr pentarki. Andersson (1845). Laurin Våld 57 (1910; om förh. i Frankrike 1848). —
-ARKI -arki4, r. l. f.; best. -n l. -en. (förr äv. -archi) [av gr. πενταρχία; jfr hierarki] (med prägel av fackspr.) herravälde l. styrelse som utövas av fem personer l. stater l. korporationer o. d.; äv. konkretare, om de fem härskande personerna l. staterna osv.; jfr pentark 2. Andersson (1845). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 310 (1853; om de fem ledande stormakterna i Europa). 2NF 12: 1058 (1910; om ä. it. förh.). —
-OXID104. kem. oxid vars molekyler innehålla fem atomer syre. 2NF 20: 1185 (1914). jfr arsenik-pentoxid.
B: PENTA-CYKLISK1040. bot. om blomma: vars delar bilda fem kransar (näml. två kransar av ståndare o. en krans av vardera av foderblad, kronblad o. fruktblad); jfr cyklisk 1 a. NF 20: 349 (1896). —
-EDER -e4der, r. l. m.; best. -n; pl. -edrar —40, stundom —32. (förr äv. -ëder) [jfr dodekaeder] i sht geom. kropp med fem plana begränsningsytor. Andersson (1845). SvUppslB 21: 964 (1934). jfr: Pentaëder, (dvs.) femsidig. Pfeiffer (1837). —
-ERYTRIT -e1rytri4t l. -er1-, r.; best. -en. [till erytrit (t. erythrit, eng. erythrite, fr. érythrite), fyrvärd alkohol som bildar den i vissa färglavar förekommande estern erytrin (t. o. eng. erythrin, fr. érythrine), till gr. ἐρυϑρός, röd, rotbesläktat med röd] kem. fyrvärd alkohol (dvs. alkohol med fyra hydroxylgrupper i molekylen) vars molekyler innehålla fem kolatomer. 3NF (1931). —
-GON, se d. o. —
-GRAM104. [av gr. πεντάγραμμον, substantiverat n. sg. av πεντάγραμμος, πεντέγραμμος, adj., bestående av fem linjer, till γραμμή, linje, till γράφειν (se -gram, sp. G 799)] (i ett enda drag ritad) figur bestående av diagonalerna i en regelbunden femsiding, särsk. använd inom magien till skydd mot onda andeväsen; femuddakors; äv. mer l. mindre bildl.; jfr alf-kors, pent-alfa, troll-fot. Pentagrammen, dessa femuddiga tingestar, öfver hvilka ingen demon kan klifva. Rydberg Magi 89 (1865). Hallström Purpur 192 (1895; bildl.). Kulturen 1938, s. 239. —
-METER0302 l. 0400, äv. (numera föga br.) 1040 (penntàmet´r Dalin); pl. -trar (BrefNSkolH 133 (1810) osv.) ((†) -trer Polyfem V. 4: 3 (1812), Boivie SvSpr. 394 (1834)). [av lat. pentameter, av gr. πεντάμετρος (näml. στίχος), eg.: femtaktig (näml. vers), till μέτρον (se meter, sbst.2); förr indelades pentametern stundom i fem takter (urspr. gm att tredje takten o. början av den fjärde tillsammans uppfattades ss. en spondé)] metr. sexfotad daktylisk vers vari tredje o. sjätte fötterna äro enstaviga o. åtföljda av paus o. vari daktylerna i enstaka fötter kunna utbytas mot spondéer l. (i modern vers) trokéer (använd tillsammans med en föregående hexameter för att bilda ett distikon); jfr meter, sbst.2 3. Möller 1: 1114 (1745). Jag skall hädanefter .. vårda mina pentametrar, som jag af ren okunnighet missbildat. BrefNSkolH 133 (1810). Den s. k. pentametern är .. en dikatalektisk hexameter. Kræmer Metr. 1: 87 (1874). Holmberg Maugham Cat. 148 (1949).
Avledn.: pentametrisk1040, adj. (mera tillf.) metr. om vers: som utgör en pentameter. 2SAH 56: 130 (1879). jfr: Pentametrisk, (dvs.) femfotig. Andersson (1857). —
-METYLEN10104. kem. atomgrupp l. kolväte sammansatt av fem metylenradikaler. Hjelt o. Aschan 472 (1893).
Ssg (kem.): pentametylen-diamin. diamin vars molekyler bestå av pentametylen i bindning med två aminogrupper (dvs. atomgrupper bestående av en atom kväve o. två atomer väte), kadaverin. 2NF 13: 527 (1910). —
-SULFID1004. kem. sulfid vars molekyler innehålla fem atomer svavel. KommentSvFarm. 35 (1902). jfr arsenik-pentasulfid. —
-TEUK -täv4k l. -tä͡ɯ4k (penntatä´vvk´n Dalin (sg. best.)), r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. -TEUKUS, r. l. m. (-teuchus 1837—1857. -teuk (-euch) 1815 osv. -tevchus 1776. -tevk 1888) [jfr lat. pentateuchus; av gr. πεντάτευχος, till τεῦχος, redskap, vapen, kärl, bok] (i sht i fackspr.) sammanfattande benämning på de fem moseböckerna; oftast i sg. best. Norberg Anm. 3 (1776). Norbeck Theol. 10 (1840). Handskrivna pentateuker. Whiting SamPåskf. 34 (1917). Molde KällChr3Bib. 89 (1949).
Ssgr (i sht i fackspr.): pentateuk-kritik. [jfr t. pentateuchkritik] jfr kritik 3, ävensom bibel-kritik. NF 12: 1008 (1888).
-parafras. parafras av pentateuken. Den fornsvenska pentateukparafrasen. SkrHVSamfU XXIV. 17: 4 (1927). —
-TONIK -tωni4k l. -to- l. -tå-, r.; best. -en. [till penta-tonisk; jfr mantik, melodik] mus. pentatonisk skala; melodibildning (melodik) som grundar sig på den pentatoniska skalan. Budk(Brage) 1924, s. 23. SvUppslB 21: 357 (1934). —
-TONISK1040. [jfr diatonisk] mus. om skala: som består av fem toner, vanl. anordnade på avstånd från varandra av hela tonsteg o. ett o. ett halvt tonsteg (t. ex. d, f, g, a, c); äv. om musik l. (prägel hos) melodik o. d.: som grundar sig på dylik skala. Landsm. 1911, s. 28. Jeanson (o. Rabe) 2: 313 (1931).
Spalt P 609 band 19, 1952