Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEPON, r. l. m.; pl. -er.
Ordformer
(pepon 1639 (: Peponer)—1694 (: Peponer). pepoon 1659. peppon 1711 (: pepponer))
Etymologi
[jfr t. pepone, ä. eng. pepon, fr. pépon; av lat. pepo (gen. -ŏnis), ett slags melon, av gr. (σίκυος) πέπων, eg.: mogen (melon), ett slags melon som åts mogen (jfr MELON)]
(†) om vissa till släktet Cucurbita Lin. hörande växter; äv. om dessas frukter; kurbits, pumpa; jfr POMPON. (Lat.) Pepon. (Sv.) Papoon. Franckenius Spec. D 4 a (1638; sannol. tryckfel för Pepoon; så i uppl. 1659). Schroderus Comenius 125 (1639). (Lat.) Pepo verrucosus. (Sv.) Wartuga peponer. Rudbeck HortBot. 88 (1685). Hos Turckarne är så stor Myckenhet på Meloner, Peponer, Fikon, Pomerantser, .. at de sällias för så ringa Wärde, som Äple och Päron hos osz sällies. Dryselius Måne 501 (1694). KKD 3: 236 (1711). — jfr POMERANS-, PÄRON-, ROV-PEPON. — Anm. Äldre förf. (Franckenius, Schroderus, Palmberg, Rudbeck) skilja på pumpa (lat. cucurbita) o. pepon (lat. pepo); det senare synes avse vissa avvikande former av pumpa, t. ex. Cucurbita pepo f. verrucosa (Lin.) Alef., vårtpumpa (jfr ex. från Rudbeck).

 

Spalt P 617 band 19, 1952

Webbansvarig