Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENULTIMA penul4tima, äv. 0302 (penùlltimma Dalin), r. l. f.; best. -n, i best. anv. ofta utan slutart.; pl. (tillf.) -or.
Etymologi
[jfr t. pänultima, eng. penultima; av lat. paenultima (näml. syllaba), eg.: näst sista (näml. stavelsen), f. av paenultimus, näst sist(e), av paene, pene, nästan (jfr PENEPLAN), o. ultimus, sist(e) (se ULTIMA, ULTIMATUM). — Jfr ANTEPENULTIMA]
språkv. näst sista stavelsen (i ett ord). Dahl GrGr. 99 (1809). Hesselman HuvudlNordSpråkh. 1: 146 (1948). jfr: Uti penultima. Tiällmann Gr. 156 (1696; sannol. med avsedd lat. böjning).
Ssgr (språkv.): PENULTIMA-BETONING. Östergren (1934). —
-REDUKTION. vokalförsvagning l. vokalförlust i penultima. Hesselman HuvudlNordSpråkh. 1: 145 (1948).

 

Spalt P 615 band 19, 1952

Webbansvarig