| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PETIT, sbst.1, f. l. m.; pl. -er l. -or.
(†) framställning rörande ngt önskemål, anhållan, begäran; jfr PETITUM. Monge komme hijt (till riksdagen) medh privat petiter. RP 9: 156 (1642; möjl. ssg). R(iks) Cancelleren las op dee supplicationer och petiter, som ifrå Jemtelandh inbrachte vore. Därs. 11: 257 (1645). BtHforsH 3: 59 (1664: petitor). VDAkt. 1689, nr 491.
Spalt P 765 band 20, 1953