PICHINK, r. l. m.; best. -en (Langlet Husm. 223).
Ordformer
(pichink 1879—1883. pitskink 1755)
Etymologi
[jfr t. dial. (Livl., Estl.) pitschinke, stekt hals- l. ryggstycke av kalv m. m.; av ry. dial. (Pskov) pečinka, stekt l. gräddad mat, stek]
(†) kok. på oxkropp: stycke huvudsakligen av halsrevet, bestående av de från ryggraden uppåt utgående 10—20 centimeter långa benen jämte omgivande kött; äv. om maträtt lagad därav. Warg 56 (1755). Langlet Husm. 91, 223 (1883).
Ssgr (†; kok.): PICHINK-BEN. Pichink-ben. Så kallas de upprättstående .. ben, som utgöra den höga kammen öfver oxens framdel. Hagdahl Kok. 473 (1879). —
Spalt P 781 band 20, 1953
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
