Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIANOFORTE pia1nωfor4te, äv. -no-, l. —32 (pianofo´rte Weste, piànofå´rrte Dalin), n.; best. -et; pl. -en (Bauck 1MusH 117 (1862) osv.) ((†) -er AB 1831, nr 296, s. 4).
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. it. pianoforte, av it. piano e forte, eg.: svagt o. starkt (jfr PIANO, adv. o. sbst.2, o. FORTE, ävensom FORTEPIANO II)]
(nästan bl. om ä. förh.) piano (se PIANO, sbst.1). GT 1786, nr 83, s. 4. Piano-Forter .. finnas till salu .. hos undertecknad. AB 1831, nr 296, s. 4. NylSångB 223 (1914).
Ssgr (numera bl. ngn gg om ä. förh.): PIANOFORTE-BYGGARE. pianobyggare. Ekenberg (o. Landin) 264 (1889). —
-FABRIK. LdVBl. 1843, nr 31, s. 3. —
-FLYGEL. = flygel, sbst.1 2 a. Dahlbäck Åb. 34 (1914). —
-SPELNING. Bremer Grann. 1: 172 (1837).

 

Spalt P 780 band 20, 1953

Webbansvarig