Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORTEPIANO for1tepia4nω, äv. —32 (-a´–Weste, Dalin), adv. o. sbst. n. ((†) r. l. m. (l. f.?) Agrell Maroco 1: 6 (1796)); best. -t, i best. anv. förr äv. utan slutartikel (Mecklin BegTonk. 10 (1802: Fortepianos, gen. sg. best.), Topelius Vint. I. 2: 88 (1867, 1880)); pl. -n ((†) -r Vogler Clavérsch. 5 (1798), VexiöBl. 1815, nr 23, s. 4; -ner VexiöBl. 1820, nr 33, Kindblad (1871); -s Bremer Brev 3: 454 (1856), Strindberg Fjerd. 21 (1877)). (förr stundom skrivet i två ord l. med bindestreck).
Etymologi
[ytterst av it. fortepiano, av forte (se FORTE) o. piano (se PIANO, adv.); jfr PIANOFORTE. Se vidare under II]
I. adv. (numera mindre br.) mus. med starkt anslag av en ton o. svagt av de följande; användt ss. föredragsbeteckning (vanl. skrivet fp) i musikstycke. Envallsson MusLex. (1802). 2NF (1907). — särsk. (†) oeg., i uttr. bliva fortepiano av sig, bliva modig, karsk. När jag krånglat ifrån mej (dvs. druckit ”göken”), blef jag liksom litet mera fortepiano af mej och marscherade rakt fram mot ladugården. Braun Calle 175 (1843).
II. [jfr motsv. anv. i fr. o. it.; eg.: instrument varpå man kan spela både starkt o. svagt] sbst. äldre benämning på piano. (Han) låter höra sig Solo i en Concert på Forte Piano af egen composition. SP 1779, s. 1142. Så väl Flygel- som Claver- eller Tafel-formiga Fortepianor. VexiöBl. 1815, nr 23, s. 4. Begagnade Fortepianon. BtRiksdP 1896, 5: nr 27, s. 2. — jfr KABINETTS-FORTEPIANO.
Ssgr (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh. i stället för ssgr med PIANO-; till II): FORTEPIANO-FABRIK. EkonS 2: 300 (1897). —
-KLASS. Öfningarne i Fortepiano-Klassen (vid musikaliska akademien börja) kl. 4 e. m. DA 1824, nr 25, s. 2. —
-SPELARE. Kindblad (1871). —
-SPELERSKA. Ridderstad Samv. 2: 403 (1851). —
-STOL. BoupptVäxiö 1869. —
-TÄCKE. Fortepiano- och bordtäcken. NJournD 1857, s. 189.

 

Spalt F 1186 band 8, 1925

Webbansvarig