Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIKRIN pikri4n, n.; best. -et.
Ordformer
(äv. skrivet picr-)
Etymologi
[jfr t. pikrin; till gr. πικρός, bitter (jfr PIKRO-); ämnet har en intensivt bitter smak]
kem. pikrinsyra; företrädesvis i ssgr. Berlin Farm. 1: 269 (1849).
Ssgr (kem.): PIKRIN-BLÄCK. (numera föga br.) (skriv)bläck berett med pikrinsyra. AHB 122: 55 (1885). —
-GULT, n. gult färgämne bestående av pikrinsyra o. pikrinsyrade salter. UB 5: 504 (1874). —
-KRUT. (numera föga br.) krut innehållande pikrinsyra l. pikrinsyrat salt. TT 1872, s. 45. WoJ (1891). —
-SALPETERSYRA~01020, äv. ~02010. (numera föga br.) pikrinsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 303. 2NF (1914).
Avledn.: pikrinsalpetersyrad, p. adj. (numera föga br.) pikrinsyrad. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 403. FörhLäkS 1863—64, s. 193. —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. pikrinsäure samt eng. picric acid, fr. acide picrique] ett gult, explosivt, giftigt ämne, som kristalliserar i gula kristallfjäll (lösliga i hett vatten) o. som bildas vid invärkan av salpetersyra på fenol o. vissa andra organiska ämnen, ”trinitrofenol”; använt dels inom sprängämnesindustrien, dels (i sht förr) ss. gult färgämne. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 401. Starck Kemi 272 (1931).
Ssg: pikrinsyre-krut. (numera föga br.) krut innehållande pikrinsyra. Keyser Kemien 2: 79 (1871). 2NF 21: 867 (1914). —
-SYRAD, p. adj. [jfr t. pikrinsauer; till pikrin-syra] som härleder sig från pikrinsyra. Keyser Kemien 2: 79 (1871).

 

Spalt P 830 band 20, 1953

Webbansvarig