Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIKRO- pik1rω- l. pi1k-, l. -ro- l. -rå-, l. (i ssg vars senare led urspr. börjat med vokal) PIKR- pik1r- l. pi1kr-, prefix.
Ordformer
(äv. skrivet picr(o)-)
Etymologi
[av gr. πικρός, bitter (jfr PIKRAT, PIKRIN, PIKRIT)]
som har en bitter smak l. lukt, bitter-.
Ssgr (Anm. Ssgsförleden pikro- användes för att bilda internationella vetenskapliga termer, i sht inom kemi, farmakologi o. mineralogi; av dessa har endast ett mindre antal medtagits; endast undantagsvis ha förekommande utländska motsvarigheter anförts): A: PIKR-OSMIN -osmi4n, n.; best. -et; pl. -er. [till gr. ὀσμή, lukt] miner. ett vattenhaltigt, grönaktigt l. grågrönt talkjordssilikat som utsänder en bitter lukt, då det fuktas. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 176. 2NF (1914).
B: PIKRO-FYLL -fyl4, r. l. n.; best. -en l. -et. [till gr. φύλλον, blad (jfr klorofyll)] (numera knappast br.) miner. en massiv, trådig l. bladig varietet av pyroxen. VetAH 1839, s. 95. 2NF (1914). —
-LIT -li4t, r.; best. -en. [till gr. λίϑος, sten (jfr LITO-)] miner. en trådig, mörkgrön varietet av serpentin. FKM 4: 98 (1815). —
-TOXIN1004. [jfr t. pikrotoxin, eng. picrotoxin] kem., farm. ett i kockelkärnor förekommande starkt giftigt ämne med bitter smak. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 114.

 

Spalt P 830 band 20, 1953

Webbansvarig