Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIKTER pik4ter, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(äv. skrivet pict-)
Etymologi
[jfr t. pikte, eng. pict, fr. picte; av senlat. picti, pl. Folkslagsnamnet motsvarar i lat. pl. av lat. pictus, målad, p. pf. av pingerc (jfr PIKTUR). Det är emellertid ovisst, om namnet urspr. är identiskt med detta particip l. utgör en ombildning (ev. i anslutning till participet) av en inhemsk benämning]
(förr) hist. person tillhörande ett folk (av omtvistad härkomst) som en gång bodde i vissa delar av Skottland o. där upprättat ett särskilt rike (piktiska riket), som ägde bestånd fram till 800-talet; i pl. äv. utan avseende på kön; vanl. i pl., ss. namn på folk- (slag)et. Schroderus Os. 1: 429 (1635). Nordenstreng EurMänRas. 131 (1917). —

 

Spalt P 831 band 20, 1953

Webbansvarig