pingel | SAOB

Publicerad 1953

PINGEL, sbst.2; pl. -eln.

Etymologi

[av holl. pingel (pl. pingelen); till lat. pinea (jfr PINJOL o. PINJON)]

(†) pinjefrö, pinjekärna. OxBr. 11: 753 (1640). BoupptSthm 1689, s. 574 a (1688).

Ssg: PINGELI-KONFEKT. [jfr holl. suikerpingelen, pl., kanderade pinjekärnor] (†) jfr konfekt 1. KryddRSthm 1559 C, s. 67. Därs. 1560 B, s. 1.

Spalt P 883 band 20, 1953

Webbansvarig